Aftonbladet – 24 maj 1864, sida 3

däcket, fortfor att brinna i öfra ändan, oci först klockan 1 på natten hade man såga itu den, så att elden kunde bli fullkomlig släckt. Att fockmastens kapande drog s: lång tid härrörde deraf att 1 början inge kunde nalkas den i anseende till de oupp hörligt nedfallande glödande mastringarne brinnande stycken ar märsen, af långocl tvärsalnivgarne, eselhuivuden o. 8. v. Fregatten Schwarzenberg har fått mellar 70 och 80 skott i skrofvet, hvaraf 2 i vut tenlinien. Fregauen Radetzky har fått flere skott i vattenolinien. Begge fartygen he fått sina master och rundbult delvis betyd ligt skadade, och hvardera fregatten har icke mer än en brukbar båt qvar, emedan allt de öfriga äro sönderskjutua. Ur ett bref från ett danskt fruntimmer som bor -på landet i granskapet af Veil (Jutland), meddelar danska Dagbladet följande, hvilket, utom att det innehålle: ätskilliga nya upplysningar, äfven är et vackert vittnesbörd om den fosterländska anda och modiga resignation, som lilvar äl: ven det svagare könet i de af fienden be: satta delarne af landet: Den 9 Mars?. skrifver hon, fingo vi 100 österrikare med 4 officerare inqvarterade här på egendomen. De voro här några dagar, släpade bort min man och alla drängarne, tvungo dem att kasta upp skansar och togo hela huset i beslag, så att för mig och pigorna icke återstod annan plats än uti spiseln. Dessutom måste jag gå halfva natten omkring med dem i aen värsta snöyra för att anvisa dem får att slagta, halm att ligga på 0. 8. v. I tre dagar var jug ensam med två pigor, al hvilka den ena till på köpet var sjuk, men ändå skulle naturligtvis kreatur, hästar och allting skötas; men då först kände jag riktigt hvilken kraft det bor i själen. Den ena afdelningen af fiendtliga trupper följde på den andra, men det gick ändå någorlunda drägligt tills preussiska husarer blefvo inqvurterade hos oss. I 14 dagar hade vi här 35 man, 1 ofticer och hela deras magasin samt omkring 50 hästar; då var det nästan outhärdligt. Det fanns ej en enda menniska i hela staden som icke djupt kände den hårda bördan. När vi allesamman hade i tre dagar lefvat af torrt bröd och vatten och man på fjerde dagens morgon till och med missunnade oss denna tarfliga kost, så att man rent at ryckte oss den ur munnen, var jag för första gången nära deran att förlora modet, men Gudskelof bara ett ögonblick. Herren sände strax kraft och styrka, han förde mig till minnes att icke något offer var för stort, inga lidanden för svåra för fäderneslandets skull, att vi alla äro det och konungen trohet skyldiga i nödens tid. I 10 dagar fingo vi ingen annan mat än hvad en gammal qvinna i byn bar till oss; — aldrig skall jag glömma hennes godhet! Ingenstädes ha invånarne blifvit så hårdt behandlade som här i staden, och orsaken dertill är till en del följunde: I 14 dagar stodo vära dragoner blott en knapp mil härifrån och hade nästan dagliga sammanstötningar med de här i byn imqvarterade husarerna. De togo mänga uf d-ssa till fånga; och när busarerna kommo hem från en sådan expedition voro de som gulna hundar, som det icke var möjligt att komma till rätta med. De beskyllde invånarne att stå i förbindelse med våra trupper, sade att invånarne i Veile ville förgifta dem, och allt detta lingo vi umgälla, som lågo ute mellan förpostkedjorna. När de aftågade fingo vi andra, med hvilka det gick drägligt; de ha i morse (den 14 Maj) äfven aftågat, och nu förljudes det att vi skola blifva fria från inqvartering under de 1 veckor som vapenhvilan räcker. Mitt vackra hem ser ut så att jag skäms för det. Nästan alla mina kläder äro bortstulna, men det finner jag mig i; mera ondt gör det mig att österrikarne stulo för 140 rdr från en af pigorna; om de bara hade tagit mitt och låtit hennes vara! Det var ena otäcka julvar, ingenting var för dåligt för dem, men ingenting för godt heller.?