rekteristiska detaljer i ämnet; Henslowe, en vekant teateriöreståndare från samma tid, sar meddelat en noggrann beskrifning at sgelfva den sceniska apparaten, och några af Eoglands samtida, äl största delen satiriska diktare, hafva flyktigt tecknat de karrikatyrer, sBom på detta fält här och der möta betraktaren. Det är Philarete Chasles som eger förtjensten att hafva sammanfört alla dessa drag till ett helt uti en intressant tidsbild: La representation dune piece de Shakspeare en 1613), hvaraf följande skildring utgör ett sammandrag. Det är den 12 Juni 1613. En stor dramatisk föreställning är annonserad till kl. tre på eftermiddagen i Globeteatern uti Southwark. Låtom oss med hela det teaterälskande London uppsöka denna på sin tid så celebra förlustelseplats. Lätom oss genomvandra den åldriga staden och närmare betrakta densamma sådan den är vid denna tid: uppförd helt och hället af trä, med några här och der kringströdda större hus, i hvilka den italienska byggnadsstilen redan söker göra sig gällande vid sidan af den götiska. Vi förvånas öfver denna blandning af klassisk och medeltidssmak: vi finna der en dubbel symbol af den tid, den öfvervängsperiod mellan tvenne tidehvarf, till hvilken vi nu plötsligt förflyttat oss. Vi passera Holland House, ett gammalt herresäte, tillhörigt lorderna Holland. De höga, krenelerade murarne, de mörka, bastionlika utsprången, de aflånga, smala fönstren, som påminna om skottgluggar, kasta in i det sjuttonde seklet, som begynner, långa skuggor från medeltiden, som dör. Betrakta dessa borgerliga hus, dessa handtverkarboningar med spetsiga tak och med våningar som skjuta fram öfver hvarandra och sträcka ut emot gatan sina bjelkändar, prydda med groft tillskurna hufvuden, sina långa takrännor och sin götiska skymning. Huru hopkrumpna förefalla de icke i jembredd med dessa förnäma hus närmast invid, med högrest facgad, försedd med balkonger eller med kolonnader i italiensk stil. De ofrälse boningarne ligga här allt ännu på knä inför herremännens. Den folkmassa, som hvimlar omkring oss, skola vi allra beqvämast betrakta medan vi sitta i teatern, dit jag skall hafva nöjet att åtfölja läsaren. Vi kunna dock redan här igenkänna soldaterna på deras bruna, vida kappor (cassocks), lakejerna på deras blåa livrer, lärgossarne på deras platta mössor. de gamla afskedade krigsbussarne med halt sold på deras värjor och trasiga, halft militäriska drägt, slutligen polissergeanterna på deras kappor af logarfvad hud och på den hammare (rättvisans symbol och .verkje de bära. Öfverallt röjer sig ännu en skarp åtskilnad mellan stånd och yrken och sysselsättningar; hvarje kast uppträder fullkomligt isolerad från alla de öfriga; ingen inbördes beröring kan förmärkas. Se der, denne man med det släta håret och den svarta drägten, som vandrar så ensam och tyckes räkna sina steg: det är en puritan, som förbannar teatern, som lefver såsom procentare och ålnjuler allmänt förakt; om trettio ör skall hans sekt förändra och leda Englands öde. Men vi böra styra vår väg emot Southwark. Vi passera S:t Paulskyrkan, vivandra förbi den nya börsen, the New Exchange, bebodd af lärfekramhandlare och skräddare: dessa yrken stå naturligtvis i synnerligt flor under en tid af lyx och fåfänga sådan som denna. Vi befinna oss slutligen midtemot Bankside. Vi varseblifva redan på afstånd en stor fana af rödt siden, svajande i luften vid en förgyld stång, som reser sig från toppen af ett slags citadell eller, om man så vill, ett ekjul af trä. Vid Themsens södra strand, på en sank och lerig plats, står denna tegelfärgade byggnad, the Globe, till formen sexsidig, nertill något bredare och ungefärligen hk en stympad kon; den täckes ofvantill al tvenne spetsigt sammanlöpande brädtek, till hälften öppna. Den röda fenan, placerad i det mellanrum som åtskiljer dem, tillkänna gitver för Jobliken att teaterns portar äro öppnade; den nedhissas så snart representationen är slutad. Hvarje teatertrupp har sitt eget standar: fana mot fana, armnö mot arm; så snart baneret svajar öfver något omtyckt teaterhus, är hela London i törelse. Ni ser hvilken folkmassa i detta ögonblick strömmar till denna dramatiska hexagon, detta Thaliae, sexkantiga tempel: Dessa tunga karosser, som rulla fram likt höga hus, dessa hästar, höljda i brokiga, långt släpande täcken, dessa porte-chaiser, burna af livreklädda betjenter, dessa fruntimmer, som stöda sig mot sin kavaljers arm, dessa gravitetiska domare på sina mul-: ) I författärens: Etudes sur W. Shakspeare. arie Stuart et FAretin. Le Drame, les: re et Ia Religion au XVI sibole. Paris