let just icke konseqvent att han härför slandras, då chefens för öfverintendents embetet underlåtenhet att åtlyda regerin sens befallning att för sitt vidkommande in sända instruktionsförslag icke klandras), si yttras Patt regeringen bör till landets from: na kunna använda tiden bättre? än til rranskning af inkomna instruktionsförslag och möjligen till expedierandet af sådant örslag som underkännas. Visserligen är rdalagen sådana, att de kunna afse blot örslaget till landtmäteri-instruktion; mer lå utfärdandet af en sådan instruktion a somiten framställdes såsom behöflig, då amma komitt gjorde enahanda framställt ling rörande andra embetsverk, då det äl ntagligt att instruktionsförslag kunna upp. vöras, hvilka tarfva ändring innan de f K. M:t sanktioneras, så ligger det i akens natur att de af vederbörande depar ementschef dessförinnan skola granskas. nöjligen också omarbetas i vederbörande lepartement. Sådant kan visserligen vars vesvärligt, men är helt enkelt en skyldig et, som åligger departementschefen — och r, såsom nyss blifvit antydt, en instrukion behöflig, så eger han icke rättighet at inder loppet af flera är låta ett lörslag ligga på hyllan? under förevändning ati an till landets fromma bättre kan anända sin tid?, ty då kan denna förevänd ing ofta anlitas till föga fromma för det llmänna. Den i Dagligt Allehanda framställda prt-ipen är alltså ingen konstitutionel prumeig, en är dikterad antingen al beqvämlatbeteegäret, eller af godtyeket, och vi hoppas tt den i verkli.heiea icke skall tillämpas tan blott anlites vwl utomordentliga fall, . ex. vid det föreverande, då något, lika odt hvad, skule un!öras för att afleda uppnärksamheten tt klander, hvars beogenhet ieke k derkännas.