Aftonbladet – 23 maj 1864, sida 3

Do cbotfärdigas förhinder. För någon tid sedan meddelade vi tvenne uppsatser under rubrik: Åtgärderna för slyrelseverkens organisation?. Vi påvisade deruti huruledes cheferna för civiloch finansdepartementerna uraktlåtit vidtaga åtgärder, som komiterade för embetsverkens reorganisation redan för flera år sedan framställt vara af behofvet påkallade, och vi uttalade den åsigt, att det dröjsmål, hvartill nämnde chefer gjort sig skyldiga, att bringa komiterades framställningar till verkställighet, icke öfverensstämde med det nit samt den skicklighet och drift, som grundlagen älägger äfven dessa förtroendeembetsmän. Sedan den första uppsatsen i förevarande ämne meddelats, förekom i Posttidningena Tidningsöfversigt? ett slags svar på en af våra anmärkningar rörande den af komitn säsom behöflig ansedda, ännu icke utfärdade landtmäteri-instruktionen. Skulden till dröjsmälet med berörde instruktions utfärdande sköts på landtmäterichefen, hvilken emellertid tillbakavisade beskyllningen, ådagaläggande att de förändringar och tillägg i det primitiva instruktionsförslaget, hvilka af honom blifvit gjorda, varit föranledda af författningar och föreskrifter, som under tiden emanerat. Derefter uteblef all vidare officiel och oföciös kontrovers och vi drogo deraf den slutsats, att våra mot de begge departementscheferna riktade anmärkningar, jemte det de erkändes vara befogade, skulle medföra afsedd verkan, nemligen de åtgärders vidtaande, hvarom komiterade redan för fem r sedan gjort framställning. Men efter en rundligt tilltagen betänketid, tillräcklig för åtgärdernas verkställande, förekom den 7 dennes i Doagligt Allehanda en (officiös?) artikel, hvaruti våra ofvannämnda uppsatser förmäldes innehålla dels 7i hufvudsak hårda beskyllningar?, dels invektiver? mot regeringen — dock meddelades icke hvaruti dessa beskyllningar eller invektiver hade bestått, påtaghgen derföre att allt hvad vi anfört grundade sig på officiella handlingar och obestridliga fokta. I något svar på eller någon vederläggning af våra anmärkningar mot de begge departementscheferna inlät sig icke den officiöse författaren i Dagligt Allehanda. Men — frågar man — hvad kan då egentliga afsigten vara med den nära tre spalter länga uppsatsen? — Jo, påtagligen ingen annan än att blanda bort korten. att afleda uppmärksamheten från bufvadfrågen, den nemligen att regeringen under loppet af flera år missektat ständernas ofta uttalade Önskningar i afseende på nödiga och lätt verkställda åtgärder inom området för styrelseverkens organisstion, med hvilken är så illa bestäldt, att vigtiga embetsverk finnas, som dels allsicke hafva, eller dels äro försedda med ofullständiga, instruktioner. — Sannolikt är det just med hänsyn till nyssantydda bortblandningsförsök som Allehanda härtill utkorats i stället för Posttidningen, ehuru det är uppenbart att fastän rösten är Jacobs, så äro dock Esaus händer lätt igenkännliga. En omständighet är emellertid i den omförmälda, antagligen understucket officiösa artikeln ganska märklig, hvilken vi anse oss böra frambålla, enär i densamma framställes en sats, alltför vådlig för att icke bekämpas. Sedan landimäterichefen mycket strängt klandrats derföre att hen från 1852 intills helt nyligen inkommit med förslag och supplemenfterförslag till en ny landts mäteriånetrakton G förbigående Togdt är