Aftonbladet – 20 maj 1864, sida 2

ljust för det : icke rätt vet huru jag skall vidröra detta ämne, som jag är så tyst . Och likväl måste jag ega kraft at tala derom. Ni förskräcker mig Tror ni då cj mera på min tillgifvenhet? Skulle ni trälfas af en sorg, hvari jag icke deloge? eJa4, sude hon och räckte mig handen, en sådan tanke skulle verkligen vara en orättvisa mot er; vi hafva sedan länge haft blott gemensam sorg och gemensam glädje. Ni är lika visst mitt hjertas broder, som Jag är er syster. Nåväl, hvarför tvekar ni då? Jag fruktar att nödgas bedröfva er. sAh! sjelfva smärtan är ljuf om den träftar mig genom er. AU dölja den för mig vore ju alt utestänga mig från ert förtroende. sAndre, min vänt. började hon med osäker röst, ni vet ju alt ni är min enda tröst i denna ödemark, der det. icke linnes någon som värderar min tillgifvenhet. annat än ni... ni vet ju huru djupt jag skulle lida af att skiljas från er?s eHvad ämnar ni säga? O, min Gud!s eMin vän, jag har länge saknat mod att uttala detta ord, men det måste ske. Ni bör resa härifrån ... Då hon uttalade dessa ord glömde jag att jag redan beredt mig derpå. O, jag olycklige! niropade jag, ni har t i min själ och ni förvisar mig härifrån. sAudre, hvad säger pi? Jag, som gerna skulle offra den lycka, hvilken möjligen kan vänta mig här i verlden, för utt se er lycklig...t Diane, Diane, haf medlidande med mig!4 utbrust jag bedjaude. SAtt lemna er är att döls I min förtviflon störtade jag på knä fromhenne och tryckte hennes bäda händer i mina. Icke ett ord mer!4 svarade hon häftigt ; Andre, berölva mig icke aktningen för mig sjelf ck hon brast i tårar. e