Aftonbladet – 18 maj 1864, sida 2

Re Jag mottog papperet i tanka att det ånyo vår fråga om utmätning hos den stackars bonden, men knappast hade jag läst några vader förrän jag stod som slagen af åskan. Det innehöll en anmaning till Guillot att nställa sig för domstolen, tillika med en begäran från herr Placide att förpaktaren skulle hällas häktad tills saken blitvit utredd. Herr Placide beklagade sig öfver det våld, som af besagde Guillot lifvit mot konom utöfvadt i afsigt att för sin enskilda nytta aftvinga honom åtskilliga skrifna handlingar. Det beskrefs vidare huruledes han dervid understöddes af en ännu omyndig egare till godset, hvars hjerna bevisligen vore rubbad, hvilket kunde intygas af ett högst besynnerligt kontrakt, som herr Placide blifvit tvingad att uppgöra. Under läsningen häraf hade jag blifvit så blek, att Guillot trodde mig nära att svimma. FortforX, sade jag slutligen, betvingande min vrede, låt mig veta huru låret de vågat drifva sin oförskämdhet. Då jag såg mig hotad med domstolen, fortfor Guillot, förlorade jag all besiuning; det talades om fängelset... Min hustru rådde mig att genast uppsöka och rådfråga en advokat. Jag skyndade till Monthermå, ehurv det var sent, ty jag fruktade att blifva arresterad under natten. En af mina slägtingar rådde mig att vända mig till herr Isidore, en slug och elak skrifvare, Jag berättade honom hvad som händt mig och visade honom det der papperet. Så snart han kastat ögonen derpå, började han skratta och sude: Känd sak! Affären Maufert! Om ni vill ge mig tio francs, så skall jag straxt draga törntaggen ur er fot och säga er huru ni skall bära er åt för att få kontraktet nedsatt, ty egendigen är det här inte så illa för er. Min slägtinge, rom var med, tillsade mig att lite på herr Isidor och jag upptog tvåhundra sousstycken ur min penningpung, som han emottog och stop pade i fickan. Min hedersgubbe, sade han derpå, ni är bra inbilsk om ni tror att man förföljer er. Ni är helt enkelt snaran, då