Aftonbladet – 18 maj 1864, sida 2

indvikande, ville ej gifva ifrån sig något! vestämdt ord, och likväl var fördraget så ydligt och tillät inga dröjsmål. Men dröjsnäl satte Frankrikes ära på spel (larm). Jin Frankrike ej ville understödja Dannark, borde det säga detta rent ut, i stälet för att uppehålla det med tomma fraser ; forst i Februari månad ansåg det sig kunna intaga de förslag, som det kort förut hade afböjt. Derpå öfvergående till konferensen, sade talaren, att de krigförande parternas ställning blifvit mot ull rätt bibehållen, ty Jutland förblef ockuperadt och man pålade det krigskontributioner. Inför ett sådant tillstånd? — tillade han — frågar jag regeringen, om hon vill försvara 1552 ärs fördrag eller om hon öfvergilver det. Politiken måste träda fram ur dessa behagliga moln, och Europa måste ra, på hvilken sida rätten är.? Jag erkänner, att regeringen befinner sig i stor förlägenhet; men det är hennes gen skuld! (Lifliga afbrott). Och huru ar hon gjort 1 Italien? (Oviäsen). Jag vill ej utlåta mig öfver ett sådant ämne; men jag vill fråga, hvilken väg regeringen till ryggalagt sedan den förra sionen. Hurudant är vårt beteende i Italien? yss sade jag, att Frankrike måste förbli den moderna rätten trogen. Det uppfyllde detta ärofulla åliggande, när det började att rycka det förtryckta Italien undan Österrikes slafveri. Men detta är blott en del af programmet. Ar det ej visst, att Österrike och Italien betrakta hvarandra med hatfulla blickar, hvilket förr eller sednare skall ha de olyckligaste följder? Längtar icke Italien efter Venedig, och har det ej rättighet att säga, att löftena om Milano ej blifvit uppfyllda? Och det är ej blott i öfre Italien jag finner dessa farliga motsägelser, jag linner dem äfven i Rom (Stort larm). Jag frågar regeringen äfven, hvad hon gör i Rom, hvad hon hoppas der. Om hennes politik vore öppen (Larm); om den hade bestått i att säga italienarne: vi begära af er offret af er frihet, för att upprätthålla påfvens verldsliga makt; vi äro ej tills vidare i Rom, vi äro der i påfvedömets tjenst! Om man hade fört eit så dant språk, skulle jag ha begripit det. Men så var det ej. Regeringen understödjer teokratien i Italien och lofvar att icke understödja någonting annat; hon vet mycket väl, att hon ej kan det. Hvad mig beträffar, så är jag öfvertygad, att den verldsligo makten är ett sluthinder för Italiens frihet och för religionen.? , Hvar finnas de fakta, de bevis, som ådaalägga, att vi lyckats i dessa bemödan. den; allt bevisar tvärtom, att rivaliserande intressens fiendtlighet förökat sig, att vår protektion kan officielt välsignas i Rom. men att man ändock blott med misstroende håller den till godo? (Larm.) Så längt ha vi således kommit i Rom så långt har det lyckats med försoningen Italien, hvilket vi lofvat enhet!? (Afbrott. Ölvergående slutligen till den raexikanskt frågan, kallar han den bild statsministert gilv.t i anledning af några frågor af Berryer hvilka talaren anser ha blifvit obesvarade för en poesie aprås coup?.