Aftonbladet – 17 maj 1864, sida 3

likväl tålmodigt allt och sade till sina bar att hon visste att hon skulle blifva bra inon 24 timmar. La Pommerais besökte henn två gänger under dagens lopp utan attder vid förordna något läkemedel. KL. 127 på altonen afled hon. Den anklagade ditkon för tredje gången kl. 8, då hen gick upj och helt kallt förvissade sig att enkan Pauv var död. Han trodde sig förmodligen m vid det eftersträfvade målet. En lucka i skurkens beräkningar var lik väl, att enkan de Pauw icke kunnat iakt taga den öfverenskomna tystlåtenheten. Hor hade invigt flera af sina vänner i förtroen det och gifvit dem del af de lysande för hoppningar hon fästade vid det af la Pom merais uttänkta sveket. Detta med fler andra omständigheter vände genast misstan karne mot honom och undersökningen ha sedan lagt i dagen de för antagandeaf hans brottslighet fullkomligt öfvertygande omstän. digheter, som vi här i korthet relaterat. Men icke nog härmed. Till följd af hvad som kommit i dagen har man dragit sig till minnes de omständigheter under hvilka la Pommerais svärmoder för omkring två år sedan afled, och det har blifvit med s godt som fullkomlig visshet utrönt, att la Pommerais äfven tagit henne af daga, likaledes genom förgiftning med digitaline, och i ändamål att sätta sig i besittning af den förmögenhet af inemot 50,0090 fr. som hon egde. Undersökningen inför assis-domstolen har nyss börjat. Den anklagade nekar helt oci hället till de brott för hvilka han ör an. klagad. Försök att utreda några bland orsakerna till den pu varande financieila förlägenheten hes Sverges jordbrukare, samt förslag att i någen mån förminska densamma. ill redaktionen af Aftonbladet. Med det lifligaste intresse har insändaren tagit kännedom om det referat af ofvannämnde. broschyr, (ejeliva brosehyren har han likväl icke ännu hunnit förskaffa sig) m finnes infördt uti Aftonbladet n:r 104 ör den 7 dennes. De deruti uttalade åsigter angående hypoteksbankens tillgöranden, äro nemligen så ovederläggliga, att de kunna antagas såsom axiomer. Så, som denna banks operationer bedrifvas, kan ifrågavaronde inrättning, som var ämnad att gilva styrka åt Svenska kreditväsendet, tvärtom anses rent af ruinerande åtminstone för jordbruksnäringen, hvilken dock icke ensum lider af detta, såsom man väl kunde kalla det, oefterrättlighetssystem, hvilket äfven, och i icke oväsendtlig mån derjemte invärkar på öfriga näringar. Stiftandet af denna bank, med förbud för de särskilda hypoteksiöreningarne att utgilva tryckta eller oraverade obligationer, hvarigenom dessa jöreningar beröfvades all sjeltverksamhet, kan alltså anses såsom den största olycka lör Sverges jordbrukare. Till de sanningar, som uttalas uti ofvannämnde broschyr, dem insändaren önskade, att hvarje jordbrukare le varmt behjerta, anhåller han dock få lägga följand Man synes i vårt kära fädernesland i allmänhet, och hypoteksbankens styrelse isy nerhet, icke hafva gjort sig ktig klar föreställning om en hypoteksinrättnings jelfva grund och ende. För att söka idagalägga detta, vill insändaren återkaste en flygtig blick på de första inrättningarne af letta slag, hvilka, ehuru med de förändrinvar som olika kreditförhållanden gjort nödändiga, synas hafva legat till grund för le i vårt land stiftade dylika föreningar. Efter Napoleon I:stes stora Europeiska krig, lå Tyskland, men i synnerhet Preussen, var utarmadt af invasioner, brandskattningar och krigskontributioner af alla möjliga slug, stifjades derstädes de första hypoteksbankerna, ör att derigenom bispringa de ruinerade rodsegarne. Men dessa banker befattade sig icke med uppoch utlåning af penninsar. De utlånade endast sina på amortissement ställda, räntebärande obligationer, lem låntagarne fingo sjelfva realisera bäst le förmådde. I Sverge skulle deremot ett sådant system såsom r e vara lämpigt, hvadan ock hypoteksföreningarne fätt let uppdrag att mot deras obligationer söka ianskatia penningar, dock icke till högre nta än den låntagarne sjelfva betala, eller procent, men väl derunder, om ock när ant kunde låta sig göra. Likväl må här mnas, att, efter hvad daren från säser källa har sig bekant, en på sin tid nycket ansedd financier, herr John Swartz, inder de förberedande öfverläggningarne un bildandet al Östgöta hypotekslörening, frigt påyrkade tillämpning af det Preussiiska lanesystemet, som dock icke blef anget annorlunda än genom den föreskrift reglementet, att när kassans tillgångar cke mec a lånens utgifvande i kontanta enning — d. v. s. när det icke lyckats örenigen att sådane upplåna — valutan skulle emnas i obligationer till hvarje låntagare om dermed ämöjdes; och hvilken föreskrift iven finnes i andra, sedermera bildade, venska hypotekslöreningars reglementen; af torde alltså finnas uppenbart, att en vpoteksbank, om den skall uppfylla sin stämmelse sådan den från början varit af: dd, aldrig ens får och aldrig heller beer sakna medel och utvägar att utgifva än till hvar och en som dertill sig behöigen legitinserat och som, i brist af peningar, kan finna sig belåten med bankens ;bligationer. Om sålunda hypoteksbanken cke kan anskaffa penningar mot en ränta om, med kapitalrabatt, högst uppgår till 5 mrocent, så måste den dock ovilkorligen vara dig att åt låntagare, som dermed åt3, utgifva obligationer med denna ränta, sti