Aftonbladet – 17 maj 1864, sida 3

aUlertoso iran Henden nastan alla ac langar och kanoner som förlorades dagen förut. Armån var i godt skick och icke desorganiserad. En eldsvåda hade uti Georgetown gjort skada för 2 till 3 millioner dollars. . En förgiftningsrättegång som synes egnad all ådraga sig icke mindre uppmärksamhet än den sorgligt ryktbara Palmerska processen i England för några år seden, sysselsätter för ögonblicket alla franska tidningar. Skådeplatsen för de ohyggliga brott, om hvilka det här är fråga, är Paris. Den anklagade är en homöopatisk läkare, doktor Desire-Edmond Conty de la Pommerais, 34 år gammal. Det brott, som först blifvit upptäckt, föröfvades den 16 nästlidne November: det andra, som man kommit på spåren till följd af de misstankar det förstnämnda uppväckt, begicks redan för två år sedan. De omständigheter, som genom den förberedande undersökningen blitvit lagda i dagen, lemna icke ringaste tvifvel öfrigt om la Pommerais brottslighet. Den i nästlidne November af honom förgiftade personen var en enka vid namn Pauw, 42 år gammal, moder till 3 barn, hvilka hon försörjde med silt arbete. Hon var frisk och sund ännu den 16 nästlidne November, men hon aitled påföljande dag efter häftiga kräkningar. Misstoukar uppstodo mot la Pommerais att genom förgiltning hafva tagit henne afdaga för att komma i besittning af en summa al 550.000 francs, för hvilken lifassuranser voro tagna på enkan Pauws bf i åtta särskilda assuransbolag. — Skälen till tankar befunnos snart så starka, a isvisitation hos la Pommerais anställdes och han inmanades i häkte. Vid visitationen hade hos honom upptäckts en mängd gifter, vida utöfver hvad en läkare vanligen kan behöfva, och isynnerhet vida utöfver en homöopats behof. Det har blifvit utrönt, att förgiftningen verkställts med digitaline. De i anklagelseakten omförmälda förhållanden, som genom den preliminära undersökningen blitvit lagda i dagen, äroi korthet följande. Dr la Pommerais hade 1858 blifvit såsom läkare kallad till m:me la Parfws man, som snart afled, och han blef kort derefter enkuns älskare. Förhållandet dem emellan fortfor till 1861, då la Pau merais gifte sig med eu mille Dubizi, och nära två år hade förflutit utan att han återsett sin fordna mätress. Han hade till och med vägrat efterkomma hennes önskan att besöka hennes sjuka barn, I sistl. Juni månad återkom han emellertid plötsligen under förevändning att han ände ett medel att betrygga hennes barns amtid; det fordrades endast att hon med afseende på saken iakttog fullkomlig tystlåtenhet och undvek att inviga någon i sitt irtroende. Det vore fråga om en försäkring af hennes lif. Han skulle taga försäkringar till belopp af 550.000 fr., för hvilka ban åtog sig att betala premierna och hon sulle transportera försäkringsbrefven på nonom. Någon tid eiter det assuranserna blilvit tagna borde enkan låtsa sig blifva juk och söka inbilla försäkringsbolagen att hon vore på sitt yttersta. Bolagen skulle då blifva förskräckta för åen stora förlust, som hotade dem, och beredvilligt gå in på att bevilja henne en lifränta på 6000 fr. mot det att försäkringarne annullerades. Hon skulle då dela denna lifränta med honom och hon skulle på detta sätt komma i åtnjutande af ett välstånd, som hon förut varit långt ifrån att ega. Enkan Pauw lät förleda sig att gå in på detta förslag. Oförmögen att genomskåda la Pommerais verkliga afsigt och beherrskad för öfrigt af en hältig passion för sonom öfverlemnade hon sig Dlindt åt honom och lät honom styra och ställa hura an behagade. Han undvek dock att sjelf synas hos förkringsbolagen. Försäkringsaftalen inledles genom en mäklare, som sade åt direkörerna, att en rik herre, grefoe de la Pommeais, ville betrygga de barns framtid, som van hade med eukan de Pauw och för detta indamåäl lät försäkra hennes lif. Som hon var vid bästa helsa mötte assuransernas afslutande icke något hinder, och la Pommeis fullgjorde de första premieinbe alvinvarne, belöpande sig till 15.840 francs. Han irog derefter försorg om att få, genom iaktagande af alla möjliga lagliga formaliteter, säkringsbrefven vederbörhgen ötverlåtna på sig, dervid bland annat uppgjordes tinperade aftal, genom hvilka enkan Pauw ;ykände sig vara skyldig la Pammerais en summa ar 550.000 francs, hvilken skuld tjenade såsom förevändning för ötverlåtelsen. Dukan, som var helt och hållet i hans hand, sick in på allt och skref under hvad helst han önskade, Sedan dessa försigtigheismått voro vidna gällde det för la Pommersis ett koma i besittning af Han ölvertajude enkan att låtsa sig sjuk -— såsom hon rodde för att fullölja det tillärnade sveket med försäkringsbolagen men i gjelfva a verket på det att hennes af honom beslutna löd skulle komma mindre oförberedt. Då vid ett tillfälle i slutet af September en ram hördes falla i hennes trappa med mycket; iller, tog hon detta till förevändning för att rebära att hon fallit och hon klagade dersfter öfver ett lidande i underlitvet Flere are rädfrågades. De toco utan närmare undersökning hennes historia för god och ordinerade deretter. Ordinationerna följdes naturligtvis icke, men receptierua öfverlemnades till la Pommerais, som sade sig skola begagna dem för att öfvertyga försäkringsbolagen huru sjuk hon var och förmå dem ngå på altalet om lifräntan. Slutligen, då a Pommerais ansäg saken tillräckhat förberedd intalade han enkan ati hon nu mäste vålla sig på sitt rum och låtsa vara sjukare in någonsin och han lofvade att gifva henne in något som skulle göra att detta såge ut att vara fullkomligt sannt, Den 16 November om aftonen besökte renne Ja Pommerais och var länge ensam ned henne. Påiöljande morgon fanns hon i in säng illa sjuk, med hättiga uppkastnin