Aftonbladet – 11 maj 1864, sida 3

gar! Jag kan ej öfversl jag fått.? Herre Gud! Hvar vill ni att jag skall taga två tusen francs tills i morgon? Herr baron Andröe kan omöjligt vara så hård och om jag bara flick tala vid honom ?Ni hör ju att han ej kan göra nägot åt saken, och om ni försöker missbruka hans förständssvaghet, så bereder jog er derpå, Guillot, ni skall icke hafva någon fördel deraf! Penningar äro penningar, och .. Herr Placide tystnade tvärt, jag stod framför honom. Nedrige skurk !? sade jag, yt tterligt uppretad, on Skall stå till rätta lör de ord ni nyss sade! Han steg upp för att skynda undan till boning yshuset, wen jag grep honom i kragen och satte honom åter på bänken. Herr baron, herr baron! ropade han blek af förskräckelse, bär icke hond på ! mig le På knä och bed mig om förlätelse, eller jag krossar dig som en giltig ödla !. Bjelp, hjelp! stammade han. I min vrede. klämde jag hans strupe så att han var nära att qvälvas. Guillot var en blott åskådare al uppträdet ?Nåd, nåd mumlade den Hans feghet af honom och han föl sig upp. ?Du skrifver genast ett qvitto åt den här mannen ! sade jag, och tog ett steg emut honom. Herr baron, jag ger vika för öfvermakten?, sade hon, men herr grefven ekall inse. Jug sa invändningar! Gå pgensst in och skrif... jag följer dig, Kom, Guillot.? Ivtendenten var dödsblek ef raseri; han, sets sig vid skrifbordrt och skref med darrande hand. det begirta Hvit. a de befallningar indige. ng släppte till marken. Han reste