Aftonbladet – 11 maj 1864, sida 3

i denna messa jemte mänga snill drag äfven de i Beethovens större vokulkompositioner aldrig saknade ytterst svåra tonlägen, som kosta de sjungande så mycken möda att rätt återgifva, om de också här ej sränsa till det hardt när outförbara såsom fallet är med åiskilliga delar af slutkören i nionde symfonien. . Hr och fru Meyers tredje soire för kammarmusik gafs i likhet med de föregående i musikaliska akademiens lokal, och skänkte liksom dessa, genom ett godt val af program och ett talangfullt utförande, de talrika åhörarne en ganska underhållande afton. De stycken, som dervid förekommo, voro: en sonat piano och violin i D moll, af L. Norman, en sonat för piano ensamt, äfven i D moll, af Beethoven samt till slut en trio för piano, violin och altviol i Ess dur, af Mozart. Alia tre numren väckte hvar i sin mån mycket intresse, om också det sistnämnda kunde gäges sätta kronan på verket. I trion deltog j mte de soiregifvande den talangfulle vioTnisten Lindberg, som lärer en kortare tid studerat under den berömde Joachim i Hannover, och som vid ett par andra tillfällen äfven gifvit prof på de vackra framsteg han gjort såsom sol genom sitt föredrag af de intressanta violinpjeserna 5. Bachs ?Chaconne och Tartinis 7Le Trille du diable?. Tillsammans med nisten Philip Jacobsson har hr Lindburg dessuton medverkat vid utförandet af Beethovens stora C-mollsonat, äfvenzom af en annan af Gade i A dur, likaledes för piano och violin, hvilken si nämnda förekom på hr Jacobssons konsert. SS I Hr Philip Jacobsson spelade i öfrigt på sin konsert, utom pianostämman i nämnde sonat, Mendelssobns G-moll-konsert samt! tvenne smirre salongsstycken: 7La Gondola? af Henselt samt Polonaise? af Cho-; pin, med mycken smak och färdighet samt den lätta touche, som så fördelaktigt utmärka hr Jacobssons föredrag, i motsats till den hos mången elev af en och annan högt beprisad lärare alltför hårdhändta behandlingen af klaviaturen, som icke sällan snarare påminner om hamrandet på ett täd och hvars bedöfvande, osköna intr ingalunda afhjelpes af en i öfrigt betydlig teknisk skicklighet. I Matingen för musikaliska ahkademicns stipendiifond utgjorde på sätt och vis ett slags examen eller uppvisning af elevernas krafter, då programmet var så valdt att, på ett! par undantag när, samtliga klasserna voro dervid representerade, om också de flesta i förut dersammastädes hörda nummer. Det hela gaf utan tvifvel ett ganska godt och gynnsamt resultat för både lärare och eleer, och synnerlig uppmärksamhet, äfven för det vackra utförandet, väckte den sköna arian Ren bjuder ängens friska gräs? ur Skapelsen?, sjungen af mil Wideberg, samt duetten emellan Agatha och Anna ur ?Fri skytlten?, gifven uf mllna Wideberg och Falkman. i i På kapellmästaren Normans och hans frus, Wilhelmina Nerudas, konsert å kongl. Stora teatern hade man det nöjet att få återhöra) fru Normans utmärkta violinspel för första: eängen efter hennes sednaste hitkomst. Såväl den Mendelssohnska violinkonserten som Vicuxtemps Fantasiu appassionata utfördes al fru Norman med stort mästerskap och den finaste nyansering, som framför allt! bade tillfälle att göra sig gällande i den. sistnämnda förträffiga kompositionen, hvil-ken, på samma gång den ojäfaktigt vittnar om tonsättarens grundliga kännedom om violinens rika resurser och hans ovanliga förmåga alt alltjemt på ett sannt konstnärigt sätt tillgodogöra desamma, tillika lemner den exeqverande artisten tillfälle att! deri utveckla en synnerlig vexling af det andliga uttrycket, ifrån en eldig genialitet ill smäktande ömhet och åter från ett dröm! mande vemod till passionerad värma, hvil4 set allt äfven erhöll en liflig relief i det!4 spirituella föredraget. Af vokalnummer förekommo: en intres-li sant aria ur Righinis ?Det befriade JerusaE L 1 l I I I jem?, sjungen med stor utmärkelse af fru Michaeli, en vacker qvartett ur Franz Be alds opera Estrella de Soria, omsort ullt utiörd af mll Gelhaar samt hrr Årnoldsson, Arlberg och Walin, och slutligen ta aktens final ur Halgvys opera Judin-! nan?, hvarom vi hade tillfälle närmare orda lå den för kort tid sedan gafs på en annan sonsert. Med Cherubinis förträffliga ouvertur till! Vattendragaren? börjades konserten, hvars undra afde ning upptogs af Beethovens fjerde symfoni i B dur. Båda de präktiga tonverken utfördes på ett sätt som gör all heler åt hofkapellet ej mindre än åt dess förtjenstfulle anförare. Såväl kapellmästaren Norman och hans fru som fru Michaeli ;mottogos och belönades med de lifligaste bifallsyttringar. På hr A. E, Prattes konsertmatin sistl. söndagsmiddag i musikaliska akademiens lokal utgjordes programmet, med undantag af den af hr Skougaurd-Severivi med ei sanska vårdadt föredrag sjungna tenorwian ur Elias?, uteslutande af konsertgifvaens egna kompositioner, såsom ouverturer, ymner, soli för harpa m. m. Hr Prattes vanliga talang i sin dubbla egenskap af compositör och exekutör har vuunit mycket 4 och rättvist erkännande, hvilket äfven vidij lenna konsert egnades åt den förtjente vetei anen. Det patetiska, storartade, energiska j utgöra utan tvifvel grunddragen i hansj; 1 t ! 4 constnärslynne, men att han derjemte icke saknar uttryck för det milda, fridfulla, fö sonliga, det har han på ett särdeles utmärkt galagt i finalet till den! a ASA SE KOR och evident sätt åda sar ! Jag kan ej öfverskrida de befall