Aftonbladet – 11 maj 1864, sida 3

rar endast att jag begått ett misstag. Jag ber er blott, Andre, låta mig hoppas att ingenting kommer er alt glömma den akt ning ni är skyldig er sjelf och ert namnp.? vu Ehuru till det yttre ingenting hade förändrat sig i våra förhållanden, dröjde det ej länge förrän jag fick ångra att Jag tillåtit Dianes tankar taga deuna riktning. Hon bemötte mig vi rligen som förut, men en, blott för mig märkbar förbehållsamhet, hade insmugit sig emellan oss. IHennes förr så hjertliga vänlighet var numera tvungen; jag var utstölt ur mitt paradis. Jag kunde ej taga mig på orsaken dertill och jag förskräcktes ötver följderna af mina undfly ter. Det var för sent att omintetgöra dem, men jag började nu klart inse därskapen al en kärlek, som jag ej eus vågade bekänna för föremålet derför. Obehag af helt annan natur sällade sig äfven härtill. En dag, då jag irrade omkring i parken, kom jag till en liten byggnivg, kallad la Regie, der herr Placide hade sin bostad. Jag följde den höga häck, som inneslöt en liten trädgård anvör boningshuset och skulle just vika om hörnet, då jag hörde iutendönten, inbegripen i samtal med en annan person, uttala mill namn: ?Herr barou Andre, sade han, har icke med den saken att göra; han är ej i det sinnestillstånd att han kan förstå eller sköta sina affärer, och om ni ej tills i morgon hetalar arrendet, så låter jag helt enkelt bysätta er. sMen herr Placide, det vore att göra mig olycklig, ni vet ju att skörden allc feles slagit fel, svarade en bedjande stämma. Det angår icke mi Om man lyssnade till alla sådana der åeomal. så ekplle jugen at er någonsin hefata. Läna perinin