Aftonbladet – 11 maj 1864, sida 3

MUSIE. De musikaliska tillställningarnes vårflod fortgår oafbrutet, och två konserter om dagen börjar nu mera icke att höra till sällsyutheterna; åtminstone var så fallet både Kristi himmelsfärdsdag och sistlidne söndag. Vi lemna i det följande en ufversigt uf hvad som märkligast passerat. På IHarmoniska sällskapets tredje abonnementskonsert hade man tillfälle att få höra åtskilliga vackra nummer ur svenska kompositören Brendlers opera Ryno?, nemligen: introduktionskör, zigenarkör, trio samt duett och bönkör. I dem alla uppenbarar sig det varma, innerligt musikaliska sinne, som i så hög grad utmärkte den rikt beäfvade, allt för tidigt från konsten och ifvet bortgångne tonsättaren, som icke ens hann dessförimnan att fullborda ifrågavarande opera, Huru högt framlidne konung Oscar intresserade sig för och förstod att uppskatta Brendlers ovanliga talang, bevisade han icke minst derigenom, att han sjelf lade sista handen vid det ofullbordade verket. Då under den sednare tiden allt för sällan tillfälle yppats att få höra nvågra af Brendlers utmärkt vackra kompositioner, måste man känna sig desto mera tacksam när ett sådant erbjuder sig, och hvilket förtjenar ett så mycket större erkännande, då derigenom äfven upplifvas minnet af en till sitt rätta värde måhända i allmänhet icke fullkomligt uppskattad och känd inhemsk tonsättare. Mendelssohnos bekanta A-moll-symfoni utgjorde den instrumentala öfvergångslänken emellan de nyssnämnda numren ur Ryno samt Beethovens messa i CO dur (icke den så kallade Missa solennis) för soli och kör, som bildade konsertens tredje och sista afdelning. I början tyckes kompositörens fantasi begränsad och bunden al formen, men den tager dock snart, och egentligen i och med fjerde nummern 7Sanctus, en djerfvare flygt. För öfrigt återfinner man.