Aftonbladet – 11 maj 1864, sida 3

Innan de änou ha hunnit begrafva de vid Dyppel fallne, beordrades stora preussiska härmassor in i Jutland. Inom en veckas förlopp satte de sig i besittning af dess vigtigaste städer, och det kan ej betviflas att deras framryckande norrut har varit åtföljdt af samma uppröronde grymheter, hvarmed de vanärade sig vid besättandet af Sydjutland, der de underkastade det värnlösa folket de tyngsta militäriska utpressningar och, om man dröjde att till det yttersta efterkomma deras fordringar, behandlade det som brottslingar. — Detta mil skräckvälde är nu utsträckt öfver nästan hela Nordjntland. Emellert österri karne ej varis sysslolösa till sjös; tre österrikiska örlogsfartyg äro ankomna till Dinerna och flera väntas. Under dessa omständigheter kan det ej öfverraska att den oberoende och liberala meningens organer och representanter på kontinenten såväl som i England, med någon otålighet och till och med harm fråga huru länge man skall tåla ett fortfarande af denna sakernas ställning, så kränkande för de neutrala makternas aktning och inflytande.? I emma nummer yttrar tidningen angående konferensen: Tories svärma kring konferensen som hajar kring ett skepp med en sjuk ombord. Hr Disraeli vill gerna veta om han och hans vänner skola nödgas uppgifva ?hoppet? om ett godt resultat och vänta förtrötansfullt att konferensen ic uppskjuten sine die?. fir George Grey svarar att den icke är uppskjuten 7sine die?, men att den är uppskjuten utan att man satt ut dag för nästa sammanträde — elt tvar som skulle framkalla skratt i hvilken unnan församling som helst än underhuset, men som der blott gäller som ett hevis på tekt och politisk bildning. Fokta i denna sek fordra visserligen icke mycken klyftighet för att uppfattas, utan äro helt eukla. Desom sade att kriget ovilkorligen måste upphöra så, snart de krigförende makternas ombud blefve samlade i ett rum för att tala om saken, gåfvo ingen förklaring om hvad det ligger för trollkraft i formerna af en konferens, som skulle kunna dämpa konungars och folks stormiga passioner. Och intill denna stund har man sett att de scom förut voro våldsamma äro lika våldsamma ännu; de som voro hårdnackade lika hårdnackade ännu. De, hvilka ej hafva något annat argument än den fysiska styrkan, kunna icke hejdas med annat än den fysiska styrkan. Och vi befara att man skall komma till att inse och medgifva att det omedelbara resultatet af konferensen har varit att uppmuntra Danmarks rånande. engripare pcnom att visa dem huru litet de hatva att frukta den hastiga vedergällning deras ogerningar förtjena. För ögonblicket vinnes kapplöpningen af den enabbe och slaget af den starke. Den gamla läran om ett eurociskt samfund, om alla europeiska staters intresse af hvar särskild stats bästa, försvinner, och i stället kastas vi tillbaka till någonting som liknar Darwins naturliga valprincip, hvari folkens lif är en konkurrens och den svage måste gå ur tillvaron utan att någon beklagar honom. Hvadj helst man gjort och hvad helst man b ense om att göra på konferensen, så äro; Danmark och Tyskland lika långt ifrån fred vu som före stormningen af Dyppel. Ettj bestämdt ord från England och Frankrike skulle mycke säkert göra slut på detta onödiga slagtande. Men detta ord, som kunde: ha varit sagdt utan någon konferens, harj icke heller blifvit uttaladt vid den, och som det förljudes skall det icke heller blifva uttaladt. Om det är klokt att fortsätta for-! men af en underhandling, hvarifrån makten I är utesluten, vilja vi lemna åt våra stats-! mäns öfvervägande.? I