Aftonbladet – 11 maj 1864, sida 3

in man nämnde Hermanegildas namn, a log ni tillbudet. Afbryt mig ej, min vän om jag sälunda söker tilltvinga mig ert förroende iär det derföre att jag vet det ni ifverlemnar er åt en alldeles hopplös kär-! k och emedan jag vill varna er för en dan olycka. Madeleine kan aldrig älska er; hon är förlofvad med en barndomsvän, ) som tillber henne. Han, som hon, är fatig, men han kan g så snart han ervällit ett professorut i Friburg... l Som han skall söka i höst, afbröt jag; men allt detta vet jag förut, min kusin, och jag har till och med tänkt på att i era; vänder nedlägga en del af mina rikedomar ör att åt Madeleine bereda en liten hemvift uf omkring tjugotusen franes, som jag vet att hvarken hon eller hennes fästman skulle vilja mottaga af mig.. sHved säger ni! utropade hon ytterligt yfverraskad. Jag säger alt ingenting undgår er skarpsinnighet; jag älskar Madeleine och min käaste önskan är att se henne så lycklig som won förtjenar. SAndre, mitt barn, sade Diane, ni föricker mig! Om ni icke älskar Madeleine, vem äls ni då, ty ni älskar, jag ser let, jag vet det ! Hon var upprörd, jag såg det och jag var ära att falla till hennes fötter; jag såg mig dun genomskådad, förlorad, tvungen att r alltid fly hennes närhet. Min ytterliga rskräckelse för ett dylikt resultat ingaf den tanken att till hvarje pris fördölja nuingen. Min kusin, sade jag slutligen i så säser tön som möjligt, iråga mig ej om en hemlighet, som jag icke vill yppa för er. Diane reste sig häftigt upp och släppte min hand. Hon var NE blek. Å Tort förlåt, he har. fö stjäm er Ng a SR Sa med i