Aftonbladet – 11 maj 1864, sida 3

musik af kör och orkester, som han kom. pontrat till Tegners herrliga Fridsröster, hvilket utmärkt vackra och uttrycksfulla final säkert endast skulle behöfva den undergörande hallstämpeln af ett europeiskt ryktbart namn, för att pligtskyldigast beundrar såsom ett mästerstycke. Sin stora talang såsom exekutör ådagalade hr Pratte såväl i ett par satser af en qvartett för pedalharpa, klarinett, valdhorn och fagott, som i ett solo Minne från Danmark? för pedalharpa, inpromptu öfver danska folksången Kong Christian stod ved höjen mast?, men allramest torde hans herravälde öfver det svårepelia instrumentet trädt i dagen vid ulförundet af fantasien öfver gamla svenska folkmelodier. benämndt Den siste barden?, hvari melodierna till 7Liten Karin?. Min far var en vestgöthe? samt en polska, voro på ett smakfullt sätt varierade. kd 1 den i akustiskt afseende fördelaktiga nedre börssalen gats i söndags aftou en konsert af de svenska nationalsängarne, som. klädde i nationeldrägter, utförde ett flertal af vackra sånger, af hvilka den sista Du gamla, du frie, du fjellhöga Nord !? nu såsom alltid lifligt anslog och måste gifvas omigen. De friska rösterna i förening med den särdeles goda sammansjungningen tillskyndade såncarne ett vi ent bifall. Violinisten Joh. Lindberg biträdde med ett par särdeles talangfullt utförda violinpjeser af Vieuxtemps och Leonard och skördade derför ett lifligt erkännande. Den storartade konsert eom fru Louise Michaeli gaf i går afton i Jacobs kyrka till förmån för genom Sönderborgs bombardement nödställda danska familjer var, som man af flera skäl kunde förmoda, så talrikt besökt som utrymmet medzaf och bivistades af drottningen, enkedrottningen och prinsessan Lovisa. Af det intressanta, rikhaltiga och med synnerlig smak valda programmet sjöng fru Michaeli under konsertens första afdelning från orgelläktaren en utmärkt vacker hymn samt en oratorie-aria af Händel, båda med ackompagnement å orgel, utfördt af professor Gustaf Menkell, samt sedan från koret, hvarest orkestern och kören voro placerade, arian Inflammatus? med chör ur Rossinis Stabat Mater, och deltog slutligen i tvenne nummer ur Beethovens stora D-durs-messa, nemligen i soloqvartetten Sanctus? jemte ml! Amalia Walin, hrr Arnoldseon och Willman, samti soloqvartetten Benedictus? med ehör och obligatviolin, jemte de nysenämnda och fru Wilhelmina Norman, som utom det obligata violinpartiet i denna nummer äfven spelude Spohrs ypperliga åttonde konsert (Sångecen). Fruarne Michaelis och Normans eminenta talanger, som hvar för sig alltid väcka det litligaste iniwresse, hade i den nyssnäranda nummern Benedietus tillfälle att samverka till en beundransvärd och hänförande effekt, alstrad af det i ständig vexling alltjemt likafullt harmoniska förbund emellan sångstämmans milda, silfverrena klang och de tjusande tonerna från violinen. Dessutom spelade hr Gustaf Mankell med sin kända utmärkta talang flera vackra stycken å orgeln. Hr Behrens sjöng vid god disposition den bekanta basarian ur Elias. Af k. teaterns kör utfördes ett par af de yppersta numren ur Mozarts odödliga reqviem Laerymosas och 4Diesireet, samt of hofkapellet de förträffliga, ehuru ganska olikartade ouverturerna till SIphigenia i Aulist af Gluck och till Elverhöit af Kuhlau. Om också kyrkans akustiska beskaffenhet icke kan anses rätt fördelaktig, skänkte dock hela konserten, så väl hvad de värderika styckena som utförandet beträffar, en sann och upplyflande konstujutning, som säkert icke snart jörgätes af dem som öfvervoro densamma.