Aftonbladet – 10 maj 1864, sida 2

på polackarnes strupar. Af det sagda skulle följa, att tal. betraktade individualitetsprincipens inflytande på uppfostran såsom en potentiering af personlighetsprincipen. Från en annan sida åter kunde den synas såsom dess motsats, !g i det den sednare predikar allas jemlikhet, den förra yrkar det största berätti-sck gande för olikheten. Tillämpningen af individualitetsprincipen lo. på uppfostran skulle alltså, enligt hvad tal. lir sökt ådagalägga, leda, i alscende å religiosa nen till innerlighet; i afseende å moralen m till den högsta kärlek, i afseende å med-st borgerligheten till karakter; i afseende ålke den intellektuella bildningen till ensidighet, bi så förstådd som tal. förut antydt. re Tal. antog att hans åhörare skulle finna I fö att åtminstone ett och annat af hvad han jfö anfört hade skäl för sig; men, skulle man ise fråga, låter det sig verkställas?? Detta I är vore en kinkig fråga, för hvilken alla för-lqv slagsmakare vore utsatta, och tal. insåg hela ke vådan af sin position. Men äfven om han p: ej hade något att föreslå, skulle han der-u för ej uppgifva gärdet. Det finnes många I he satser, hvilka icke äro mindre sanna derföre jkr att de ej kunna fullt tillämpas. Detta ärlet t. ex. förhållandet med kärleksbudet, som utgör grundvalen för vår religion. Tal lö trodde dock att hans förslag vore ganska ln enkelt och alldeles icke overkställbart, kunde hi man blott komma öfverens om en enda jsä princip, från hvilken man utgår. de Efter en liten stunds uppehåll öfvergick I er talaren till framläggande af den plan förl!n undervisningen, hvars allmänna grunderd han i ett föregående föredrag antydt. Han hq ville dervid förbigå den religiösa undervis-la ningen, ej, sade han, som ansåge han den fal likgiltig — den vore tvertom, som han förut H visat, grunden för all sann moralisk upp-v: fostran — utan derföre att den ligger utom fc skolans sfer: grundlagd i hemmet skulle lv den fortgå genom hela lifvet. Man hade bli trott sig kunna afhjelpa de klagomål, som g göras mot det sätt, hvarpå religionsunder-a! visningen nu bedrifves i våra skolor genom lv katekesens afskaffande; men, ehuru nyttigt!n och nödvändigt, vore ett sådant steg dock bi I blott en hallmesyr. Felet, som skall bo-lm tas, låge vida djupare, och tal. trodde förd del att kyrkan hade att genomgå många I v förändringar, innan man kan vinna de re-v sultat, som afses med den religiösa opp! lö stran. I sammanhang härmed framhöll tal!k några vigti momenter vid den intellekp tuella uppfostran i hemmet. Man bör, sade lu d fi n R St M je li han, lika mycket akta sig för att öfverlasta barnet med bokliga kunskaper, som att låta det hungra i vetgirighet, och undervisningen bör hufvudsakligen och till allra största delen vara ställd på åskådningen eller den metod, som låter åskådandet af sjelfva föremålet, hvarom kunskap skall iphemtas, föregå undervisningen derom, i stäliet för att det nu vanligen är tvertom. Genomjv att visa barnet taflor med afbildade naturla och konstföremål, genom att föra ut det ild naturen, det rörliga lifvet på skeppsvarf lv och i hamnar, på verkstäder o. s. v., skall man småningom på ett lefvande sätt göra det förtroget med lifvets föremål. Framför allt bör man akta sig för en alltför ti-sj Idig lexläsning. Berättade ur sin egen ertarenhet, huru det händer att föräldrar, vid t deras gossars integande i skolan såsom nåle gonting i deras tanke mycket rekommen-k erande anfört, att de läst igenom kate-l!d kesen aderton gånger. Han behöfde ej säga h att detta i hans ögon varit den sämsta re-y kommendation och detsamma gällde omld utanläsning i hvilka ämnen som helst. Härt med ville han dock ej helt och hållet utesluta studier ur bok, utan endast gifva dem en underordnad plats och en förnuftig inrättning. — Han önskade vidare att hemmets uppfostrande inflytande måtte utsträckas längre än nu sker; barnen skickas alldeles för tidigt i skolan; ja, hemmet borde på visst sätt inflyttas i skolan och medlet härtill vore användandet af qvinliga lärare till ett vida högre åldersstadium än nu är fallet. Tal. väntade att härvid få höra flera v inkast göras. Man skulle säga: Qvinnorv duga ej att styra gossar, åtminstone ej dels något äldre. Men det förhölle sig medik delta ej bättre än med så många andra af lv vår inbilskhet förestafvade påståenden. Er-!B farenheten har nemligen visat, att qvinnorjiv ega en synnerlig förmåga att handleda och tc undervisa så väl gossar som flickor. Skulle le männen dock vilja göra anspråk på någon lg öfverlägsenhet, borde de snarare anse un-!k der sin värdighet att handskas med nio s eller tioåringar. — Man skulle vidare invända att, genom qvinnors användande som Id lärare, en qvinlig unda skulle få insteg ti bland skolungdomen. Häri låge dock ette stort misstag. Man bör erinra att hos ungir domen ingen annan mannakraft bör ifrå-!M gakomma än den som är en följd af öfverst flödande helsa, af friskt blod i ådrorna. a Den manhaftighet af annat slag man un-fr derstundom påträffar hos skolungdom, är ti oftast endast en produkt af förkonstling och lei misshandling, stående i samma förhållande !V till det ungdomsfriska modet, som den ut-!d pinade åkarhästens istadighet står till denlg unga, ståtliga gångarens ystra evolutioner. !k Hvad sjeltva undervisningen i skolan be-!QC träffade, isynnerhet den första, ansåg tal. ln af vigt att den så inrättes, att som mållsl uppställes ej så mycket att bibringa posi-v tiv kunskap, som icke mer att väcka anla-sl gen, göra barnet bekant med föremålen iä verlden, skärpa dess. inre och yttre öga, allt! b hufvudsakligen på åskådningens väg. De ämnen, som härvid skulle komma i fråga, 1i vore: Svenska språkets rättskrifning samt!b färdighet att läsa det med fullt och klart !h sammanhang, de allmänna dragen af historia och geografi, isynnerhet fäderneslanfr dets, räkna och skritfva så mycket som moti pl svarar folkskolornas maximum samt ele-!p menterna af geometrien och naturläran — ! dc eller just det som blifvit uppstäldt såsom ! fa maximum af folkskolans undervisning, men in ännu alltjemt endast är önskningsmål. Det I de blefve också, med undantog at de främ-l!ki mande språken, det väsentliga af hvad som j ti läres i elementurskolorna. Denna plan in-!at nehölle ej heller någonting helt och bållet!nc ot det är redan längesedan en temligen allmän öfvertygelse, att den preliminära undervisningen bör så ordnas. Den enda verkliga mvhbet vore de Trämmande språkenaut