Aftonbladet – 9 maj 1864, sida 2

mycket mera t tullsatsen utgör. Sätter man derföre tullåladu-? sårdsprodukterna, så sker det naturligtvis pål kostnad. och dessa böra de konsumenterna cr före å sin sida las skadeslösa derför pi i dant sätt, att de få å sina produkter, af hvilka j landtbrukaren är konsument. en motsvarande tull. I, Landtbrukaren betalar då indirekte. och rättvisa skall sj ven sjelf betala det högr r å hans ladugårdsprodukter, som tullen orsakar. 1 . kan man då fråga, hafva jordbru-!i karne någonsin kunnat ifrågasitta tull a de d produkter. då de sjeliva få betala det högre pr Ö set? SN ligger oändligen nära till hands. De t k tull derföre, rturligt höga priser besom äro produkter af. landets fabriker och handtverkerier, men deremot 4 genom det inbrytande frihandelssystemet. fatt (e tullen å alla sina alster borttagen. Härifrån det rop om rättvisa som man varit nog oklok att tämpla såsom ett maskeradt rop på skyddstullsystem. och sålunda inregistrerat ländtbrukarne bland prohibitisterna. ar fel, samt att deej 4 påaktat landets modernärings intressen då dejjl börjat lossa på de gamla banden, äro vära frihandlares synder, och hafva de genom sitt sätt att gå tillväga, och utan att på förhand framlägga en bestämd plan, sjelfva bringat den sak ! de förfäkta i en viss misskredit. och salunda emot sitt system framkallat den reaktionära rörelse som vid slutet af riksdagen uppenbarade sig. och som nu som bäst pågår, och om hyvilken frihandelns vänner påtagligen ej på förhand hade någon aning. -Att jordbruksintresset genomdref tull å ladugårdsprodukter var ej att klandra, ehuru bittert man derföre sökte att nedsätta denna åtgärd. ty så länge det skuddssystem som nu finnes fortifar att existera, så är det uppenbart en rättvisa att tull finnes äfven å några af landtbrukets alster, och bland dessa företräi desvis å ladugårdsprodukterna. Helt annorlunda gestaltar sig denna fråga, om man tänker sig in i konseqvenserna af densam-(! ma, och vi skola derföre företaga en närmare c skärskådning häraf. ( Landets befolkning. nu snart 4 millioner men1 I i C I 1 hafva tryggt kunnat b att de sjellva få till o tala mångfaldiga artikla LD 2 SS dan 1 ! niskor, är till 1w sysselsatt vid jordbruk, och blott 1w lefver af andra inkomster än dem som jordbruket lemna. De ladugårdsprodukter som importeras till landet. konsumeras derföre dels af jordbruksarbetare och dels af den tiondedelen af befolkningen som ej hörer till landtbruket, och hela denna konsumtion uppgår till ett, på det stora hela så ringa belopp, att om de ilandet befintliga nötkreaturens antal höjdes med en! procent. och denna procenten lemnade en fullt afkastning af ost och smör, så skulle derigenom den inhemska konsumtionen vara fylld. Det-j( samma skulle naturlig en uppnås, om till ördel såväl för ladugå seln som för jordI i I S bruket. en starkare utfodring gafs åt de djur som redan finnas. Attsnart fylla den inhemska marknaden, och att i utlandet söka sin egentliga afsättning. utgör ju f. n. hvad som man företri desvis sö! åstadkomma med vär ladugårdsskötI c sel, och dit komma vi en i samma stund som l 1 en kraftigare utfodring blifver mera allmän. Den engelska marknaden är nu öppnad för! oss, och i England skall såväl ost och smör, som fläsk af bättre qvalitet, betalas mycket högre än inom landet. Mejeriegarne skola derföre redan finna sitt bästa intresse vara att söka den utländska marknaden, för att få sina goda varor betalde, så som nu sker t. ex. i Danmark, och hellre låta produkter af mindre utsökt beskaffenhet stanna inom landet. Men i samma ögon-js blick som vi exportera ladugårdsprodukter, hvar c till gagnar då all importtull å dem? Långt ifrån f att gagna, leder den blott derhän att andra artiklar som jordbrukaren behöfver, genom tullsatser fördyras, och att han sålunda får allt för högt betala ett skyddstullsystem som ej gagnar honom till nådonting. Om våra frihandelsmän hade framlagt ett pro-t gram, som hade innehållit att de ville basera ( landets välstånd på 8 1:0) Jordbruk och skogshuskållning:; I 2:0) Berashandtering; k 3:0) Sjöfart och handel, t 4:0) Den industri som cj kan täfla med utlandet, och hvars produkter der-e före kunna blifva en för landet lönande export: — Pp och om de tillika såsom grunden för alla ätgär-s der inom tullagstiftningen, framhållit afsigten att) p underlätta all produktion invim dessa brancher, och I q d d s b mt r konstlad. utan som att underlätta deras täflan med utlandet, derigenom att tullen borttages, eller i hög grad nedittes, å alla de artiklar som för denna produktion behöfvas — så hade man skådat ett klar ystem, hvars klokhet de flesta jordbrukare stikerligen skulle hafva erkänt. Men — den inhemska afsättningens högre värde h framför exporten? Sannt! Men huru länge skall vart land vänta för att se befolkningen ökad till P den grad att den inhemska afsättningen får nä-0 gon större betydelse, eller till dess Sverge blif-!o ver ett så befolkadt land som t. ex. Belgien? f, Eller vore det klokt i ett land, med så ofantliga n tillfällen till att uppodla och till en högre kultur upppringa jorden, söka att på konstlad väg jå framkalla ett fabrikssystem, som ofta medförerI sociala lidanden och olyckor? Vi tro det ej, ochlv tro att klokheten alltid bjuder att sc tingen så-ik dana som de äro, och ej sådana man möjligen f, kunde önska att de voro: och om man följer den regeln, så måste man medgifva att den imhemska afsättningen af jordbrukets alster. på århundraden ej inom vårt land kan få någon störreu betydelse. d änker jordbrukaren sig in i dessa förhållang den: tänker han sig att han redan nu måste täfla med utlandet i att kunna producera säd billigt, och, såvida hans ladugårdssk sel höjes med nåson kraft, äfven snart måste täflai att producera) fi adugårdsprodukter så billigt som möjligt, trots li alla de ogynnsamma förhållanden som dervidg kunna förefinnas. så skall han nogsamt inse, att framgangen på denna täflan — som ingen lagstiftning kan befria honom ifrån — beror äfven mycket derpå, att allt hvad han behöfver köpa, st vare sig för hans åkerbruk eller för hans egna lst personitga behof. kan erhållas så billigt som möj11 igt, och ej på något konstladt sätt för honom iq rdyras, såsom nu är förhållandet genom det d systemet. ; å förorda och votera för ett allmänt t! y tem, kan han i detsamma finna nås! gra förmåner? Vi svara dertill nej och åter nej! jk ty detta system skall fördyra jordbrukarens pro-10 uktionsoch lefnadsköstnader, och sålunda lemna honom i sticket då han skall sända sina varor ut ; verldsmarknaden. — Den landtbrukare som derre sluter sig till skyddstullsystemet, har. ef vårt förmenande, ej klart insett sina egna för-O: lelar. ol Men7, säger man, finanstullar komma alltid ; utt finnas, och då böra dylika äfven läggas på ti ordbrukets alster?. Man förbiser då. att lydk; gtvis inga af dessa egna sig dertill, och det U helt enkelt derföre, att de ej under alla förhål-b landen komma att utgör gon jemn import-p: vara, såsom t ex. socker, kalte, tobak o. d. ariklar. En finanstull t. ex. på säd. skulle ej vid budgetens uppgörande kunna ens med säkerhet äta beräkna sig, och en dylik å ladugårdsproat lukter skulle, låtom oss hoppas det!. snart för-!pe vinna och ej lemna någon inkomst. t Må vi med stolthet erkänna att vårt jordbruk van täfla med utlandet, om blott de bördor som maturligt trycka detsamma blifva borttagna. och I. m allvarliga bemödanden egnas derät att be-ti eda landets jordbrukare en lika god tillgång på j gt öre. pital som kommer så många af deras rkesbröder i utlandet till godo. Må vi af vår regering och af våra ständer bed vära att det intresse, med hvilket jordbruket omj d attats, må få fortfara, och att befrämjandet afl)ge idets modernäring måtte blifva en af de vig-te igaste uppgifterna för de båda statsmakterna. te å det att värt land må ej allenast tillv i mm Ilan I alla 2 FR le Ash R