Aftonbladet – 9 maj 1864, sida 2

UTE FUUTEELELIL UTPEUCLE UTI LLH Tal Uttal Ut tade jordmånen. Det torde derföre blifva nödigt att ett nytt upprop göres, att våra industrioch jordbruksprotektionister i ännu en gång anstränga sig för det gemensamma syfte målets uppnaäende. Genom Nya Dagligt Allehandas benägna försorg har det emellertid un blifvit konstateradt, att protektionismens synliga bantrförare äro hr Odelberg och frih. Tersmeden. Den förre eger den förtjensten att i många år ha varit protektionist och att i tal och skrift. med den absoluta ofelbarhet, som han i så hög grad gör anspråk på, hafva påyrkat skyddstull a landtmannavor, under det han icke försakat att, dåsådant varit fördelakt elf använda tullfritt införda varor för sitt stora bränneri, i stället att till det inhemska jordbrukets uppmuntrande köpa a varor af svensk tillverkning. Med frih. Tersmeden är förhållandet deremot väsendtligt annorlunda. Han tvekade ieke att ingå såsom ordförande i den sist nedsatta finanskomiten, i hvars arbeten han dock icke på något sätt verksamt deltog. De fakta, som komiten framlade, gålvo vid handen, att alla våra hufvudnäringar på ett ganska tillfredsställande sätt gått framåt i jembredd med det friare tullsystemets antagande. Om emellertid en sådan slutsats icke kunde eller borde dragas af de fakta som .komitån framlagt, så hade det utan all gensägelse åtminstone varit frih. Tersmedens skyldighet, såsom ordförande, att derpåi en reservation a regeringens uppmärksamhet. När så icke har skett, vill det synas, att man med fog kan påstå, att frih. Tersmeden, såsom chef för protektionismen, burit afvog sköld emot frih. Tersmeden, så som ordförande i finanskomitn, på samma gäng — och hvilket i reuliteten är af större betydenhet — friherren i ena eller anra fallet velat missleda regeringen. För öfrigt, fastän af mindre betydenhet, bör anmärkas, att frih. Tersmeden ännu för några är sodan var, med hänsyn till tackjernshandeln, en ifrig vän af frihandelns grundsatser, och väl icke i detta: fall ändrat igt. I den pågående striden rörande protektionismen — uti hvilken strid fabriksoch handtverksintresset numera, och på ganska giltiga skäl, håller sig tillbaka — har nyligen cen författare uppträdt, vid hvars yttrande n och åsigter man torde böra lägga destomera vigt, som han betraktar frågan från jordbrukets synpunkt och städse visat sig vara en ifrig befordrare af vårt lands hufvudnäring. Denne författare är professor II. Nathhorst, föreståndare för Alnarps landtbruksinstitut, mot hvilken protektionisterna icke kunna rikta den beskyllningen,att han är någon varm anhängare af frihandelssystemet, hvaremot med fog kan sägas, att ju mera positiva protektionisterna blifvit i sina anspråk, destomera har han skilt sig ifrån dem, inseende att de fördelar, som skulle beredas landhnännen genom s yddesy slemets införande, blifva dem ganska dyrköpta, hvadan i botten på hela protektioni agitationen egentligen blott ligger ett förstucket spel. I första häftet, andra årgången, af sin Tidskrift för landthushållning? har hr Nathhorst meddelat en uppsatts med rubrik: Landtbruket och sky syddstulis systemet, hvilken här nedan med så mycket större nöje införa, som författaren utförltgt uttalar de igter i frågan, som gillats af ett stort antal utmärkta lundtmän i Skåne. Uppsatsen är af följande innehåll: Då vi i en föregående artikel behandlat frågan om landtbrukets ställning till frihandel stemet, så är det det en pligt, från hvilken vi ingalunda vilja undandraga oss, att äfven taga i betraktande den ställning som landets modernäring intager till skyddstullsystemet, och detta så mycket snarare, som i den pågående agitationen om tullagstiftningen, det li, fr makt uppå att jordbrukaren gör rt hvilken ståndpunkt han bör intaga till c båda lägren, emellan hvilka en strid. och den visserligen ej med slöa svärd och trubbiga lansar, nu som bist utkämpas. Hittills har jordbrukets intresse ej blifvit synnerligt påaktadt från någondera sidan, låtom oss lock se till hvad som det ena eller andra systemet kunde erbjuda detsamma. Skyddstullsystemet har att bjuda jordbrukaren importtull å hans alster, samt en stigande inhemsk ttning till en mer och mer tillväxande fabriksbefolkning. en afsättning som i alla tider visat sig förmånligare än export aflandtbrukets alster, enär jordbrukarens vinst dervid är att söka i besparad transport till utlandet, i en lätt afsättning för sådana produkter t. ex. mjölk, linstje NN sockerbetor o. d. som ej kunna med orteras, och slutligen deri, att han ifrån städerna och fabrikerna kan erhålla en del foleroch gödningsämnen som i annat fall ej skulle kunna stå honom till buds. Frihandelssystemet åter.— som ej hittills beredt jordbruket några visentliga fördelar, och hvars förfäktare begått det stora felet, och nu med rätta plikta. derför, att de ej visat sig noj påakta jordbrukets. och detta vill med andra ord ga. landets modernärings intressen, utan ty as företrädesvis hafva alsett handelns och sj fartens bästa, jemte en förenklad tulltaxa och urendrejeriets förekommande — kundeå sin: sida rbjuda jordbruket ett lägre pris, utom på många ndra, företrädesvis på alla de artiklar som vi ander 133 olika rubriker upptagit såsom sådana, . hvilka den engelska jordbrukaren erhåller tullfritt. ) Det förra systewet bjuder på skydd imot utländsk viflan, erinrande om att vårt härda klimat, vår inga kapitaltillgång, och ännu ej högt uppIrifna kultur gör det för oss omöjligt att täfla ned de länders jordbrukare. som i alla dessa vänseenden äro bättre lottade. I Det sistnämnda systemets lösen är fri täflan, ch endast s. k. finanstullar. Jordbrukaren har valet öppet att ansluta sig ill den ena eller andra riktningen, och att lägga yngden a in opinion och sitt votum iden ena i ler andra igskålen. Och det är ej få röster som illhöra hans klass. i ett land som är företr is ett jordbruksidkande. — Låtom oss då tills wvad hans intressen i detta fall kunna bjuda, Skydd mot utländsk täflan för att sålunda få ågon ersättning för det oblida klimatet. den ögre räntefoten m. m. är ju ett godt anbud. åvida detta löfte kan hållas. Få vi tull på spanmål, blifver följden att under år med import af råg -det sädesslag som öreträdesvis importeras — erhåller landtbrukaen så mycket högre pris för denna vara som ullen kan bereda honom, men för hvete, korn ch hafre, som han exporterar, får han naturatvis ej ett öre högre betaldt, om tullen å span1 än är aldrig så hö Med ett ord, för den äd som säljes till utlandet, kan skyddstullsy stenet ej bereda honom ett enda öre högre pris, 1 Fär daegca artiklar alaela vi närmare rodel Re aAa NO