Aftonbladet – 9 maj 1864, sida 2

I en föregående uppsats har hr Nathhorst lemnat den märkliga upplysningen, att i England — som vära protektionister företrädesvis åberopa, enär spanmål och åtskilliga slags lefnadsmedel der äro belagda med införseltull — få en mängd artiklar, som af landtmännen förbrukas 1 stor my kenhet, tullfritt införas. Sådant är förh landet t. ex. med fiskvaror, risgryn, sirup, kryddor, potatesmjöl, ättika, koksalt, svatveloch saltsyra, oljor, fotogån, tran, stearin, ljus, såpa, tvål, glasvaror, porslin, k ukmäkaregods, tagel, mattor, färdiggjorda kläder, skodon, bomullstyger, silkeoch alla slags yllevaror, läder, skinn, papper, åkdon, verktyg, gjutna och smidda jernarbeten, sadelmakare-, repslagare-, snickarem. fl. arbeten. Troligen behöfva vi icke erinra, alt alla dessa artiklar jemte flera andra som ingå i den dagliga förbrukninsen kos oss draga införseltully och deribland atskilliga en orimligt hög tull. När, såsom fallet nu är hos oss, industriidkarnes målsmän villigt gå in på införseltull ä landtmannavaror, sker det icke af ömhet för landimännen, utan endast för att genom deras medverkan allt framgent kunna i det minsta bibehälla det höga skydd som: industrien ännu älnjuter, och hvilket landtmännen så drygt få betala mot den illusoriska fördelen som ligger i tull på lefnad: medel. Att våra landtbruksprotektionister icke inse huru industriprotektionisterna draga dem vid näsan, är på en gång bedröfligt och oförklarligt. vn