Aftonbladet – 6 maj 1864, sida 2

NR SN VÄRRE RILIA UV Vv MIG Bref från Köpenhamn. (Från Aftonbladets korrespondent.) Den 1 Maj. Fredericia utrymdt, det var den nyaste inderrättelse, som kommit till oss efter Dyppels intagning. Det är den andra ställling, som vi åter af egen drift uppgifva,l fter att sjelfva ha valt den, efter att ha nedlagt stora bemödanden och stor kostnad vå att göra den hållbar. Jag tror, att det rar riktigt och klokt; men det har någoning ytterst påkostande och nedslående med ig. Det mäste likväl erkännas, att Fredeieia redan har haft sin betydelse och gjort sin nytta i detta krig; fästningen har redan ithärdat en bombardering, och ehuru österrikarnes passivitet i Elbodalen väl haft sina politiska orsaker, har Fredericia dock bilragit att sprida fiendens trupper och att under en tid förskona den nordligare delen uf Jutland från väldskräktarnes oförskämda utplundringar. Men anlagd för öfver 200 ir sedan, var den en ytterst olycklig posiion mot fiendens ypperliga artilleri. Relan år 1848 hade man beslutit att ej begagna den; när preussarne år 1849 ryckte upp i Jutland, sattes den dock i stridfärdigt skick; men hade icke den tappra krigshären stormat och tagit fiendens förskansningar på vestra och norra sidan om fästningen, de 3. k. Treldeskansarne, så skulle fienden redan då med sitt artilleri ha kunnat skjuta så långt att han förhindrat tillförseln samt inoch utskeppningen i fästningen. Dyppelstriden har lärt oss känna våra nuvarande ienders öfverlägsenhet i artilleriet; det s. k. Pbefästade lägret? framför fästningen, hvarigenom denna blef onekligen mera tidsenlig, gjorde, att positionen hade ett innu större omfång än Dyppelställningen och kräfde en ännu större försvarsstyrka ; trupperna skulle således nu från Dyppels förfärliga dagar gå till en ny, lika ansträngande, lika hopplös ställning med all rimlig utsigt! att allesammans bli afskurna, när fästningen en gång togs. Detta har regeringen icke velat; utsigterna till ett vapenstillestånd, som Danmark blott i det fall vill frivilligt gå in på, att blockaden fortättes, äro aflägsna; man hade att befara, att Fredericia kunde falla i fiendens våld innan dess, och dess eröfring försämra vår ställning på konferensen. Man har ansett det bättre att kunna begagna armåns afdelningar till att oroa och försvaga fiendens flanker, och i stället för att sätta halfva hären på ett kort genom att försvara Fredericia, utan att detta försvar hade en deremot svarande betydelse och gjorde motsvarande nytta, har man ansett vigtigare att stå med en icke alltför upprifven och nedtryekt här, för att afbida konferensens utgång; ty man kan ej öfvergifva tron på att, trots vår litenhet, trots var öfvergifna ställning, skola våra utsigter på konferensen, så länge vår här står stridsfärdig och stridsduglig och flottan fortsätter sin blockad, likväl vara mycket gynnsammare, än om detta ej är bändelsen. Det år dessa betraktelser, som ledt till fästningens uppgifvande i rätt tid; vi ha gjort det utan stor förlust; ty väl har fienden äfven här fått några gamla kanoner i förnagladt tillstånd: men allt det artilleri och all den materiel, som dugde, hade under de föregående dagarne blifvit förda till Fyen. Först på lördagsmorgonen — fästningen utrymdes på torsdagsnatten -— ryckte österrikarne in; de träffade på några få fattiga invånare samt minnesmärket från Fredericiaslaget år 1849, professor Bissens ?Den tappre Landsoldat, hvilket man med riktig takt, hvarken gömt eller bortfört; vi få au se, om österrikarne skola behandla detta minnesmärke, som preussarne ha behandlat våra andra. Vår förlust i Dyppelstriden den 18 April är ännu icke bestämdt uträknad; det finns många officerare och menige, hvilkas öde hvarken familjerna eller krigsministeren ännu känna; vår förlust i officerare uppgifves nu till 106, i manskap inalles till snarare 5000 än-4000. En liten tröst är det att höra af alla berättelser från Slesvig, att preussarnes förlust i döda och sårade varit pfantligt stor; en brefskrifvare från Flensborg uppgifver ensamt de dödas antal till 1200; detta förefaller dock otroligt. Nyttan af pansarbatteriet Rolf Krake har i denna strid särskildt visat sig; det tvang Broagerskansarne att skjuta på sig i stället för på våra retirerånde soldater, hvaremot det sjelf besköt fiendens kolonner; det sköt 90 skott, men hade dermed skjutit upp sin för detta afstånd passande ammunition. Trots den utomordentligt häftiga eld, för hvilken det var utsatt, har eå godt som ingenting lidit; Jet förlorade en löjtnant och ett par man senom en granat, hvilken — likasom geiom en olycklig slump — gick genom däcset; detta har såsom på alla pansarfartyg ill pansar blott en mycket tunn plåt, som lock är tillräckligt stark för att låta alla sulor, som icke med synnerlig kraft komma rakt ned på den, halka af och gåi vattnet. Fregatten Tordenskjold i vår Östersjö;skader har haft en affär med några preusiska kanonbåtar. Tyskarne berätta naturigtvis, att de skjutit fregatten i brand och agat den på flykten, samt att den tyvärr eglade så fort, att kanonbålarne ej kunde vinna upp den. Sanningen är, att 10 kawonbåtar gingo ut mot fregatten, lade sig 3 långt afstånd och på grundt vatten samt köto på den med ypperiigt, långt gående rtilleri. Fregatten, som varit ett förträffigt segelfartyg, har, sedan den blifvit föredd med en sveusk propeller, blifvit en af åra långsammaste seglare; den har simpelt rtilleri, hvilket tyvärr icke på långt när ade så stor skottvidd som kanonbåtarnes, v vi tvekas olvekligtvis ha lact ned våra !: