Aftonbladet – 6 maj 1864, sida 2

var ni er sjelf, nilefde genom känslan : men i dag vill å svära på att edra tankar återkommit till den gamla orsaken, till er oro, tillståndet i er hjerna. Om så är, saknas bestämdt jemvigten mellan ert unga hjerta och ert åldriga förnuft; ergo: oro, ojemnhet, käpphäst, öfverspändhet! Och på det sättet kan jag gerna redan anse mig såsom egare tu. de Rembrandtska kopparsticken.? Icke ännu!? utropade jag: jag skall vederlägga dig !? Jag borde nu bevisa honom att jag var fullkomligt klok, och för att med ett enda slag beherrska och förvåna honom, uppsteg jag på bordet: han stod på det sättet djupt nder mig, och från min upphöjde plats lät jag honom höra dessa or Palare, lärare och pedant! Se på mig, känner du Manus och Zend-Avestas lagar? — Manu satt med sina tankar fästade på ett enda föremål?... Jag, jag står här, min tanke omfattar universum, och jag bär i denna min hjerna, som du kallar rubbad, frukterna af menniskosnillets sextusenåriga eröfringar i vetandets rike. Såsom barn redan ritade jag i sanden himlakropparnes banor, okända för din Pytagoras och din Plato, oaktadt deras hvita skägg, och jag har skärpt min logik vid universitetet i Heidelberg! Du vill öfvertyga mig om dåraktigheten af att undersöka orsakerna till vansinnet! Mask, som blott hos dina mystiska göter sökt ditt vetande! Ditt system är grunadt på endast spillror af vetenskapen. Galenåkapen är ärfilig, säger du; detären afgj sak! Utan ätt se hvarken. till höger eller venster, vandrar du öfver denna åsnebrygga med lärd och grubblande min, lik Sganarelles, då han vill bedrage Geronte. Är du verkligen så okunnig ?? Och nu började jag utveckla alla Brous