Aftonbladet – 4 maj 1864, sida 3

väl knappt att omtala. 13) Se vidare på samma ställe. Rättegångsech Polissaker. Mordet å soldaten Nordell. De flesta bland våra läsare torde ännu påminna sig, att en soldat vid Helsinge regemente, med namnet Nordell, år 1861 den. 26 Juni blet mördad förmedelst dränkning i aviken, under det han såsom bevakning åtföljde en båt, hvari funnos tvenne arbetstångar från Långholmen. Dessa voro Per Wilhelm Lundqren, Auqust Carlsson och Nils Johan Skog. Eiter raordserningens begående togo de till flykten; men fasttogos åter etter ett par veckors tiörlopp. Under den härefter med dem förda ransakningen förnekade de till en början hvar för sig på det ihärdigaste att på något sätt vara vållande till Nordeils död, uppgiivande att han af våda fallit i sjön: men mot slutet af ransakningen afgåfvo Carlsson och Skog ett slags bekännelse, hvari de uppgåfvo att Lundgren ensam begått mordet å Nordell. I brist af full bevisning kunde de e likväl icke fällas, och som bland de i 5 hörda personerna just de, hvilka sen, då ännu voro minderåriga och således icke vittnesgilla, öfverlemnades saken till framtiden; hvarjemte förordnades att de anklagade skulle hvar för sig enskildt hållas häktade intilldess anklagelsen ånyo kunde komma att blifva föremål för undersökning. Helt nyligen har stadsfiskalen Kock i egenskap af allmän åklagare ingått till hofrätten med en skrift och begärt målets återupptagande, emedan gossarne Frans Ludvig Rosing, Carl Johan Michael Eviksson samt Anton Wilhelm och Carl Georg Blanck, som flickan Selma Wilhelmina Österberg, hvilka alla såsom minderåriga blefvo år 1861 upplysningsvis hörda, nu hunnit den ålder, att de äro vittnesgi Med bifall till denna framställning har hofrätten uppdragit åt rådhusrätten att ånyo upptaga undersökningen. Efter verkställd lottning srättens femte at4 har nu målet blitvit af rådhu onsdag, den 27 April, sammanträdde domstolen, med rådman Höijer såsom ordförande, rådman Jacobson som vice ordförande och vice häradshöfdingen Krook som protokollsförande, å straftfängelset vid Långholmen i en af kommendanten Tellander, uti dennes våning, för domstolens session särskildt upplåten sal. Till en början upplystes genom en af fångvårdsstyrelsen utfä läd skrifvelse, att en af de anklagade, nemligen Skog, för närvarande vore såsom sinnessvag intagen på Stockholms hospital för sinnessjuka; hvarjemte allmänna åklagaren tillkännagaf att han nu erhållit underrättelse om att den till vittne åberopade ynglingen Eriksson aflidit sistlidne år. Anklagade Lundgren och Carlsson förekallades bärefter och nekade fortfarande hvar för sig att hafva burit våldsam hand å soldaten Nordell eller bringat denne om lifvet, samt vidhöllo sina inför krigsrätten vid 1861 års undersökning aflagda berättelser. Domstolen skred derefter till förhöret med de inkallade vittnena, dervid Rosing, som nu är 16 år gammal och innehar tjenst, berättade att han den 26 Juni 1861 begilvit sig upp på taket till vattenledningsbassinen vid Rackarbergen för att beskäda densamma. Vid samma tillfälle hade jemväl flickan Österberg, som Rosing förut kände, äfvensom en arbetskarl, klädd såsom sockerbruksarbetarne vid Tanto i allmänhet bruka vara, befunnit sig på taket till bassinen. Under sitt vistande på ofvannämnde plats hade Rosing sett en mörk båt kommande från Liljeholmen och ombord å Hvilken befunit sig fyra personer, tre gråklidda och en i mörka kläder. Två af de gråklädda rodde båten och den tredje, som var längst till växten, styrde densamma. Den mörkklädda satt på ena sidan af båten med ryggen vänd åt den plats, der Rosing uppehöll g, hållande ett gevär uppritt mellan båda knäna. Rosing hade vidare iakttagit att båten börjat vicka, hvarvid den mörkklädda höttat åt den akterut sittande personen. Vickningen hade då upphört; men sedan båten derefter framskridit omkring tjugofem alnar reste sig hastigt den akterut sittande personen, rusade emot den mörkklädda, fattade honom för bröstet och tryckte honom bakut, så att han med öfre delen af roppen kom öfver båtkanten. Under det den anfallande stod lutad öfver den sålunda anfallne, hade de andra båda gråklädda stigit upp från sina platser och fattat den kullslagne i benen, hvarefter denne fallit öfver båtkanten baklänges ati vattnet. Med fullkomlig noggrannhet hade Rosing likväl icke kunnat urskil Ietaljerna af tilldragelsen, emedan det gått så oförmodadt och hastigt, hvarjemte solen låg starkt åt den sidan af båten der den mörkklädde satt. Ffter let den mörkklädde blifvit bringad öfverbord de Rosing förmärkt ytterligare en plaskande relse i vattnet, under .det de gråklädde häfligt fortsatte rodden till Ahrstalande Sådan som Ros nu afgaf sin berättelse var densamma fullt öfverensstämmande med den han vid förra undersökningen meddelade, blott med let undantag att Rosing nu påstod sig icke, såsom krigsrättens protokoll omförmiiler, hafva sett len drunknande personen fatta i bätkanten med händerna efter det han kommit i vattnet, en akttagelse som vid stranden befintliga buskar samt den temligen höga vassen för öfrigt hindrat Rosing att göra. Den berättelse Selma Wilhelmina Österberg ofsaf vid krigsrättsundersökningen öfverensstämde relt och hället med Rosings, blott med det unantag att hon, som då i likhet med Rosing ppgal att hon vid tillfället befunnit sig å vatenbassinens tak. dit hon uppgått under sin systning med att valla getter i Rackarbergen, stod att den mörkklädde persenen fallit framstupa i vattnet. Hon likasom Rosing sade sig rafva på bassinen sett den ofvan omförmälde arvetskarlen, och båda hade de tfven hört samme carl, vid åsynen af hvad som hiinde, utropa: Herre Jesus, ser ni, barn, huru di tar lifvet af soldaten ! Likaså igenkönde, vid undersökninsen 1861, såväl Österberg som Rosing uti Lundon, hvilken suttit vid styret uti båen: Nu inträflar emellertid det psykologisktmiärkiga, att flickan Österberg vid den nyss hållna nya ansakningen förklarar sig ha ljugit i sin förra verättelse, i det hon förmäler sig alldeles icke ha jelf bevittnat tilldragelsen, utan endast ha hört; len omtalas. Enligt domstolens protokoll säger)! Selma Wilhelmina Österberg; att hon, hvars räldrar numera voro aflidne och som vore bonde hos sin stjuffader skräddaren Adling, den frågavarande dagen väl uppehållit sig å Rackarvergen, men deremot icke uppstigit å taket till rattenledningsbassinen, på sätt Rosing berättat, eh att Hll täld drraf Salma Wilhplmina Fota. delning till behandling upptaget. och sistlidne. I RA