Aftonbladet – 3 maj 1864, sida 2

äJat, svarade jag slutligen, jag skall lyda er; men min kusin Clarencey kan väl vänta en månad ännu på mitt besök. Ah! det är icke så brådtomX, sade hon. Men ensligheten här skall säker snart väcka reslust hos er.? Ett litet stycke från slottet redo vi öfver en liten äng, der man upplade en mängd timmer upphugget i de stora skogarne tillhörande godset, och befunno oss helt oförmodadt ansigte mot ensigte med min förmyndare grefve Hugues de Maulert, som tillika med sin intendent öfvervakade arbetet. Grefven var en värdig ättling af dessa gamla Galler för hvilka Cesars soldater bäf vade. Han var öfver sex fot; hans uppsyn var dyster och sträng, eget tätt, håret yfvigt och knappast gråsprängdt, ehuru han var femtiofem år gammal. Som de flesta högväxta personer, gick han något lutad, men det var icke åldern, som böjt honom. Hans atletiska kroppsstyrka hade för öfrigt gjort honom lika fruktad som ryktbar i hela den omgifvande trakten. Han stod vid kanten af vägen och såg oss komma. Han lyfte på hatten för att helsa på sin hustru och ropade på mig. tAndre! Hvem har gifvit er lof att taga ut Ralph i dag?4 frågade han med en ton, som retade mig. sBehöfver jag begära er tillåtelse, min herre, för att taga min egen häst ur stallet, svarade jag. sOh! ni må gerna bryta halsen ef er, då ni är ensam ute, men jag har ju en gång för alla förbjudit er att rida den der hästen, när ni är i min hustrus sällskap.? sMin herreX, sade Diane, det var jag som bad honom ... Min söta Diane, afbröt han, jag medger ej att ens en bön sf er, bemyndigar er kusin ett öfverträda mina befallningar. Hör på, Tony, ropade han till en af de både groomer, som åtföljde oss, om du någon. sin låter baronen taga den der häöster ur stallet uten min tillåtelse, så skell du fö red mig att göra.