Aftonbladet – 3 maj 1864, sida 2

En liten tidsbild. Förmodligen har jag rätt, då jag antager att ni icke känner here Grimminger, Mitbärger? i den slesvioska staden Rendsborg.. På sätt och vis är detta dock en storhet, hvars bekantskap man icke ångrar att gör hvars hederliga namn också i detta ögonblick går genom hela den tyska pressen för att sålunda efterhand vinna en europeisk publicit Men detta står i sammanhang med den preussiska monarkens nyligen improviserade eriksgata genom Holstein och Slesvig, och jag måste derför till en början sysselsätta mig litet med denna. Den kongl. preussiska regeringen har iså långliga tider intresserat sig för SchleswigHolstein? och så verksamt gripit in i detta mytologiska nordtyska rikes öden, att det i sjelfva verket icke är att undras öfver, att konungen af Preussen, sedan Slesvig nu genom Dyppelställningens fall var en obestridd, ockuperad kontinent, uppländes af lusten att personligen infinna sig på ort och ställe och taga denna nyvunna landsdel i ögonsigte. Han rafsade sälunda hastigt och lustig ihop sin kungliga. värdighet och diverse annat smått och godt, som han kunde behöfva för en liten utilygt, samt begaf sig med jernbanetåget norrut. Han kom, han höll revy och han vände om igen. Vi känna de stora dragen af detta triumftåg, hvitklädda flickor, lojåtetsadresser i massa, slesvigholsteinska deputationer, den engelska jernbansdirektören Louths afbrutna tal, de oändliga hurraropen, glädjeskotten från Carlshätte, alla Sgesinnungtichtige slesvigares förtjusning, de preussiska örnarnes jubelflaxning med vingarne. Om Friedrich Wilhelm der Eroberer? någonsin varit stor, så har han visserligen varit detid få, men ojemnförliga dagar, och den berömde landrånaren Fredrik den andres saliga skugga har från sin elyst (äreminnets stil), med stolthet och förtjusning skådat ner på sin värdiga efterkomling. Men det gifves episoder i denna nya seger-odyse, hvilka, lätt förbisedda, dock förtjena att särskildt ihågkommas och för efterverlden annoteras. En såden är det preussiska majestätets besök i Rendsborg vå återresan från Flensborg. Hörom hvad Börsenhalles korrespondent på platsen har derom att förtälja: Kl. 6 om aftonen anlände konungen af Preussen till Rendsborg; han hade varit väntad redan en qvart till 6, men man hade icke beräknat att de tusentals legrarne från Dyppel, hvarmed den kungliga trainen var lastad, nödvändigt måste välla att tåget fick en långsammare fart i förhållande till den ökade tyngden. Stadens myndigheter tillika med en nelig folkmassa hade försomlat sig vid jernbangården. Andtligen! der är konungen. Helsningshoch öfver all beskrifning. Magistraten tillät sig ?allerunterthänigst? att erbjuda hans majestät en liten kollation? och hans maj:t hade den nåden att huldreichst mottaga inbjudningen. Allerhöchtsderselbes lemnade då perronen och gick att förfoga sig upp i staden. Det är här vi träffa herr Mitbärger Grimminger. Mitbärger Grimminger är en man, som r elt par utmärkt vackra hästar och en a o e