Aftonbladet – 2 maj 1864, sida 3

Som i dagordres bragder gjorde. Mot Bismarck tappert stod sin dust, Och i batalj — ej dansken just — Men sina egna stöflar smorde: — Till bans belöning passa torde. Att ropas ut på verldens torg Till hertig utaf Sönderborg. Och Wrangel sen! Historiens Gud, Hvi skulle du den sorg oss göra, Att här, just här, förbannas höra Det fosterländska kära ljud? Har du ej nog af tyska trälar, Som bära tyska namn också, Och gerna sålde sina själar Tyranners ärenden att gå? HVvi skulle han, som måste svara För krigets våld och öfvermod, För armods nöd och oskulds fara, För Sönderborgs och Dyppels blod — Hvi skulle samma namn han bära Med Honom som i blodets bad N Gick just att tysken seder lära, Och med den stolta hjelterad, Som stormade med bättre ära Vid Pultava de dödas stad 2). Än Österrike! Se hur högt Det lyfter sig med spansk grandezze! Hur det sitt herradöme sökt I folkens nackar in att etsa! Bland dem går tysken jemnt på lur: Med snaror åt de tappre slaver, Dem med sin hungriga natur Han i sitt lumpna jag begrafver. — Dock är han villig än att dö, Den kufvade, för kejsarstaten: Ej tysken stred vid Oversö, Det böhmarn var — det var kroaten. Så Austria, fast i bojor sträckt, Ser än ett lif i sina härar Utaf den riddarandes flägt, Som medfödd är den ädla slägt, Hvars tysta sorg Europa ärar. Tjagotvå Wranglar berättas hafva stupat vid d va.