Aftonbladet – 2 maj 1864, sida 3

m. m., skänkt af åtskilliga damer i nämnde stad såsom ett vittnesbörd om deras sympati för Danmarks sak och deras beundran för den hjeltemodiga danska hären.4 — En borgare i Köpenhamn har ställt en summa af 5000 rgsdir, till öfverkommandots disposition, för att utdelas såsom belöning till de soldater, hvilka mest gjort sig förtjenta af sådan. Flera andra privatpersoner ha skänkt j ansenliga summor dels till samma ändamål, dels till understöd åt de fallnes efterlemnade familjer. Enligt Fyens Avis hafva fyra personer, en jutländare, en svensk och två holsteinare, blifvit införda till Odense och häktade å misstanka för spioneri. De anhållne, af hvilka den ene — svensken — hade skaffat sig en båt med hvilken han jemt for mellan Slesvig och Fyen, uppgaf sig vara anställd vid fyenska jernbanan, men vid anställd undersökning visade sig detta vara osannt. Två af karlarne blefvo gripna på Feenö, de begge-andra vid Erritsö. En österrikisk ångfregatt och två kanonbåtar skola den 21 April ha legat på redden af Brest, och den 22 April berättas från Gibraltar att den österrikiska flottiljen, bestående af 5 fartyg, under befäl af konteramiral Willerstorf dagen förut hade afgått till Nordsjön. Danska krigsministeren har afgifvit följande berättelse om kampen i Dyppelställningen den 18 April: Med ihärdigt mod hade armån på tredje månaden og Dyppelställningen emot en till antal och hjelpmedel långt öfverlägsen fiende, hvilken hade sett sig nödsakad att taga sin tillflykt till en ordentlig belägring af denna fältställning för att ha någon, utsigt att kunna öfvermanna densamma. Under de sista veckorna hade nemligen ett talrikt och förträffligt artilleri — som vårt eget måste uppgifva kampen med, så framt det icke skulle helt och hållet! förstöras redan innan stormningen — med ständigt tilltagande häftighet från flera sidor spelat emot ställningen, och de väsentligaste vilkor för ett segerrikt motstånd. nemligen verkensvartilleri, deras passiva hinder, det lefvande försvarets energi, den oafbrutna beredvilligheten till strid hos besättningen ej längre kunde i fullt mått vara för handen. De ogynnsamma förhållandena förvärrades än ytterligare genom beskjutningen ifrån den 17: ända till den 18 fram på förmiddagen, som var den våldsammaste och mest uthållande ställningen hittills varit utsatt för. Elden koncentrerades nemligen emot veiken n:r 3, 4, 5 och 6, hvilkas bröstvärn alldeles nedskötos, hvilkas palissader omstörtades, under det att det blef omöjligt att der uppehålla sig, och kanonförsvaret reducerades till ett minimum, utan att någon möjlighet förefanns att förnya eller reparera. På morgonen den 18 hade dessutom på venstra flygeln flera. deribland högre officerare blifvit dödade eller sårade: Emellertid arbetade fienden i sina löpgrafvar och i de närmaste parallelerna, hvilka samma natt hastigt hade uppstått genom att förena våra skyttegrafvar till: en fortfarande linie från yttersta venstra flygeln. ända intill.n:r 8, och han hade derigenom maskerat ingången och betäckt uppställningen på ungefär 00 alnars afstånd; vissa platser. framför n:r. 5 på mindre än 300 alnars afstånd. Vid aflösningen den 17 på aftonen hade ställningen blifvit besatt af följande afdelningar: 1:sta brigaden (2:dra och 22:dra regementet) venstra flygeln från I till VI; 3:dje brigaden (16:de och 17:de regementet) högra flygeln från VII till X. I terrängen vid barackerna stod 8:de brigaden (9:de och 20:de regementet) som första reserv; i brohufvudet 3 bataljoner af 2:dra brigaden (3:dje och 18:de regementet), under det en bataljon af 3:dje regementet stod som reserv bakom IX och X vid Åabenraavägen. Det hade förut varit tillåtet för infanteribesättningarne att om dagen och när beskjutningen var mycket stark söka skydd i terrängen bakom verken. Denna tillåtelse har förmodligen varit begagnad i de flesta verken, enär flera timmar af morgonen den 18:de hade förlupit utan att förhållandena syntes förändra sig, och endast beskjutningen fortsattes med stigande häftighet. Omkring kl. 10 på förmiddagen bröt fienden fram på hela linien från I till VI. Först uppnåddes skansen V, hvilken var en bland de mest ödelagda; den synes ha blifvit öfverrumplad och tagen innan något skott lossate. Nästan samtidigt blef VI stormad utan stort uppehåll; besättningen tyckes hafva funnit fienden på bröstvernet då den ryckte in i skansen; något sednare togs IV, der motståndet skall ha varit kraftfullt. Detta synes ock, åtminstone till en del, ha varit fallet vid de öfriga skansarne på venstra flygeln. Gevärselden averterade nu reserven. General Du Plat, som kommenderade i ställningen. ilade till platsen. Åttonde brigaden beordrades genast fram för att besätta den tillbakadragna linien. men fienden hade allaredan trängt långt fram på venslra flygeln. Brigadbefälhafvaren på denna flygel, öfverste Lasson, hade fallit, jemte båda bataljonscheferna af 22:dra regementet. och flera officerare voro sårade. så att motståndet derefter icke lyckades uppehålla fienden på andra sidan om den tillbakadragna linien, hvilken dessutom hade förlorat sin naturliga stödjepunkt i n:r IV och den blott några hundra alnar längre bort liggande fläcken vid chaussen. d Det 20:de regementet, som raskt ryckte fram emot fienden, mötte honom 200 alnar på denna sidan om retranchementet, men kastade honom dock tillbaka ända till en gärdesgård framför detsamma, dit hans reserver redan hade hunnit. I den häftiga strid, som nu begynte omkring kl. i1 söder om samt närmast norr om chaussn mellan Dyppel Mölle och barackerna, var divionsgeneralen sjelf tillstädes och sökte med 8:de brigaden hämma fiendens framträngande, tills högra flygeln hunnit blifva underrättad, och han således vore förvissad om en samlad och taktiskt ordnad reträtt. På högra flygeln hade 17:de regementets ena bataljon besatt löpgrafvarne mellan VII och VII samt denna skans; den andra bataljonen löpgrafvarne VIM-—LIX I skansen VIH kom det till skjutning under stormningen; då fienden kl. ID: deboucherade från linien V till VI och i kolonner gick fram emot den tillbakaslagna linien IV till VIL, beskjöts han starkt i flanken från 17:de regementets 1:sta bataljon och skansen VIL Denna linie IV till VH var bestämd att befästas af brigaden vid brohufvudet så snart detta hade blifvit besatt af den från Sandmark framryckande brigad. Men då denna innu icke var ankommen, och då motståndet i första linjen icke förmådde tillvägabringa det uppehåll, under hvilket reserverna skulle utveckla sig, lyckades det fienden att tränga fram genom försvarets 2:dra linie. Han gick öfver det nämnda retranchementet IV till VII samt trängde If akifrån in i den öppna skansen VIL hvarifrån öpgrafven VIL till vin enfilerades och blef ohållr nm po on MÅ I rg Kr Het 0 tt font RR at ag, 8