Aftonbladet – 2 maj 1864, sida 3

I blef dödligt sårad och löpgrafven VII—VII mtste uppgifvas: besättningen drog sig fäktande tillbaka från inhägnad till inhägnad. Emellertid hade regementets 2:dra batal len ståndaktigt förblifvit qvar på sin post, och då den icke anreps i fronten, gick den omkring och tog fienjen i flanken, der han visade sig bakom VIL Omkring kl. 11 anträdde 17:de regementet reträt. ten, som 16:de regementet redan hade börjat; 3:dje regementets ena bataljon på Aabenraavägen hade fattat posto för att upptaga den reti. rerande brigaden. Sålunda hade man öfver hela linien börjat anträda återtåget från Dyppelställningen, då kommenderande generalen anlände. Underrättad om gevärsskjutningen hade han innan ännu närmare meddelanden om sakernas ställning ingätt — Xr en oordning i telegrafledningen, gjorde att meddelandet måste bringas till Ulkeböl med en ordonnans — gifvit order till de särskilda afdelningarne i kantonnementerna att rycka fram enligt förut gifna dispositioner. Kommenderande generalen begaf sig nu till en högt belägen punkt norr om Sönderborg, hvarifrån striden kunde öfverskådas : stabschefen begaf sig till det norra brohufvudet, hvarest äfven general Steinmann kort derefter infann sig för att taga befälet öfver högra flygeln. Spuschefen, major Rosen hade ilat i förväg och hade uppsökt general Du Plat vid barackerna. ienden utvecklade emellertid allt större truppmassor, och lätta tiraljörsvärmar kommo fram i venstra flanken; 8:de brigaden kunde 4 mer hålla kampen makt. General Du Plat föll, major Rosen likaledes då han ville komma honom till hjelp. Divisionens stabschef, major Schau blef också sårad och kort derefter befunno sig dessa utmärkta ofticerare i fiendens våld. Emot kl. 12 hade återstoden af venstra flygeln kommit innanför brohufvudena, och dessa äfvensom batterierna utanföre och vid Sunderborg samt Rolf Krake hade öppnat en häftig el mot den förföljande fienden, hvilken härigenom tvangs att stanna och sökte skydd i terrängen. Öfverkommandot tog nu de nödvändiga försigtighetsmåtten till betryggande af återtåget för högra flygeln, hvilken man ännu icke kunde se från brohufvudet, och ordnandet af de retirerande trupperna, hvilka till en stor del förlorat sitt befäl, till försvar på andra sidan sundet. Högqvarterets adjutanter ordnade denna sista uppställning och anvisade derjemte de från kantonementerna ankommande trupperna deras lats, nemligen gardet i löpgrafven från norra ron till slottet, fältartilleriets 2:dra, 8:de och 10:de batterier, tillsammans 18 kanoner, i de förberedda kanonplacementerna vid kyrkan och slottet i Sönderborg; 11:te batteriet utsändes från varnbacken för att beskjuta fienden i högra anken. Ett tillämnadt framryckande af gardet till betäckande af högra flygelns reträtt blef ej nödvändigt. ty 3:dje brigaden och bataljonen at 3:dje regementet hade lyckats att under oupphörlig fäktning : fortsätta reträtten, till en det längs stranden; det 17:de regementet hade dock stor förlust. Den tredje brigaden dirigerades af general? major Steinman öfver norra bron till besättning af löpgrafvarne längs Alssundet, intill flankbatteriet, och försvaret var nu från kl. half 1 inskränkt till striden om brohufvudet, som var besatt af 3:dje och 18:de regementena. Denna var framför allt en artilleristrid. Fienden hade på Dyppelhöjden uppkört sitt fältartilleri, som koncentrerade sin verkan mot det norra brohufvudet, under det samtidigt batterierna från Satte. rup och Broager underhöllo en häftig korsad eld mot broarne och Sönderborg. Ett stormanfall mot löpgrafvarhe utanför norra brohufvudet blef tillbakaslaget af andra kompaniet af tredje regementet, och fienden mottogs här af en verk. sam gevärseld i flanken från Vppraframne på Als. Det kan antagas att hans förlust här måtte hafva varit betydande. Emellertid blef det dock snart tydligt, att de i och för sig svaga brohufvudena icke i längden voro hållbara. Artillerielden mot dem tilltog i våldsamhet, deras långa facer beströkos från Dyppelqvarnen, deras kanoner demolerades, och då ett längre försvar skulle göra det osäkert om icke fienden genom ett våldsamt angrepp kunde lyckas komma öfver broarne jemte oss, beslöts det att börja utrymmandet, hvartill just det of: vannämnda med bravur afslagna anfallet skaffade oss luft. Uttymmandet skedde då frän flyglarne och broarne uppretyos, den norra först oc derefter den södra, båda under en häftig eld, men med exemplariskt lugn och ordning. Skjutningen fortfor ännu öfver en timma med oförminskad våldsamhet: derpå aftog den, men upphörde först helt och hållet vid mörkrets inbrytande. Öfverkommandot har ännu icke sett sig i stånd att uppgifva dem. som företrädesvis utmärkt sig på denna blodiga dag och slutat en lång bana af umbäranden, lidanden och faror, med lysande bevis på hjeltemodig bragd; men det har för ministeren framhållit det uppoffrande mod, hyarmed armåns officerskår från generalen till den yngste löjtnanten har gått i spetsen för sitt folk. Öm än dagen icke varit lycklig för vår tappra här, så har den dock åtminstone icke förringat den heder, som dess försvar af Dyppelställningen redan förskaffat den. Vår förlust kan öfverkommandot ännu icka appgilva tillförlitligt; den kan uppskattas till äfver 4000 man döda, sårade och saknade. Fienlens förlust måtte likaledes ha varit betydlig. OREEREOEEEEEA TT JEY FB FY FY OCv