Aftonbladet – 29 april 1864, sida 3

Morian, examinerad vid Stockholms aktiebolags apotekare. kontor, Kungsholmstorg i nr 1A J. Th. Winborg. J. N. Norrbin. Fabriksidkare, Ver kmästare vid Teknol. Wollmaryxkullsfabriken, MästerSamuelsgatan n:r 17. gatan n:r 74. Ransalkningen med häktade ynglingen Cederberg. Vid den i tisdags fortsatta ransakningen med Isnickaregesällen Cederberg, angifven för öfvervåld å polismästaren Wallenberg, var denne sistnämnde kallad till personlig inställelse för att besvara åtskilliga frågor, föranledda af hvad som hittills under målets handläggning förekommit. Dessa af domstolens ordförande direkt framställda frågor hade dock mest afseende på några detaljer af de under söndagsaftonen den 6 Mars, före det angifna våldet mot polismästaren Wallenberg, passerade gatuupptridena, emedan vittnenas berättelser i detta hänseende nägot skilde sig från hvarandra. Härefter framställde den anklagades biträde, litteratören Minnich, några frågor, hvaribland den: om icke det vore möjligt att hr polismästaren, då han efter det angitna slagets erhållande sträckte ut armen för att fasttaga våldsverkaren, kommit att af misstag gripa Cederberg, under det den sannskyldige våldsverkaren undkommit bland folkmängden. Polismästaren Wallenberg svarade härpå, att han kände sig öfvertygad det Cederberg vore den, som utdelat slaget; dock ville hr polismärstaren icke bestrida att det låge inom möjlighetens gräns, att någon annan än Cederberg vore den, som begått våldet. Till stöd för sin öfvertygelse åberopade hr Wallenberg emellertid. dels att han en stund efter våldets föröfvande frågat den i hans grannskap varande tapetseraregesällen Lagerström om denne tt händelsen, och hvilken fråga Lagerström jakande besvarat, dels ock att vittnet Lindqvist en stund sednare kommit iram till hr Wallenberg och yttrat: jag såg när hr polismästaren blef slagen Hr Mänmnich förmälde härefter, att han hade sig bekant att Lindqvist till flera personer upp: gilvit det han af polismästaren Wallenberg bekommit icke så obetydliga penningebelopp, sedan den ifrågavarande saken blifvit dragen inför domstol. Detta, i förening med den omständigheten, att Lindqvist, ehuru år 1861 för opålitlighet i tjensten afskedad frin då innehafd poliskonstapelsbefattning, efter Marsuppträdena åter blifvit antagen till extra poliskonstapel, ansåg hr Männich såsom ett stod för sin förut mot Lindqvist gjorda jäfsanmärkning, nemligen att denne skulle kunna hafva att vänta nytta eiler skada af sitt vittnesmål, hvarför hr Männieh önskade att Lindqvist måtte tillfrågas om han af hr Wallenberg bekommit penningar. I afseende å de omförmälda penningetransaktionerna var hr Wallenberg benägen att afgifva en förklaring. hvilken dock atböjdes af ordföranden, som tillsade parterna att aftrida medan domstolen skred till öfverläggning om, huruvida den af rättegångsbiträdet framställda frågan kunde föreläggas Lindqvist till besvarande eller icke. Efter öfverläggningen tillkännagaf ordföranden, att domstolen önskade frågan framställd i bestämdare ordalag, och frågade af denna anledning hr Minnich om hans mening vore att påstå, det hr Wallenberg mutat Lindqvist att vittna falskt. Rättegångsbiträdet förklarade sig icke vilja påstå detta, hvarför domstolen förklarade sig obehörig att framställa frågan. Till Lagerström gjordes derefter framställning om han kunde påminna sig hvad svar han gifvit på polismästarens fråga om han sett våldsuppträdet, och genmälde Lagerström härpå, att han svarat : ja nog såg jag att hr polismästaren blef vidrörd. Hr Wallenberg fick nn aflägsna sig, hvarefter förhöret började med de för dagen inkallade vittnena. Hr Männich afstod från hörandet af tvenne utaf dessa, af den anledning att de ej bade något annat att upplysa än om Lindqvists uppgifter att han under rättegången bekommit penninfar af hr Wallenberg, och hvilken fråga genom domstolens beslut förfallit. Likaså afstode från ifrågasatt, förnyadt hörande af vittnet Anderson, rörande uppgift om att äfven denne skulle haft pekuniära fördelar af sitt vittnesn De återstående vittnena voro pel! Uner, öfverkonstapeln Kindborg och hållaren H. De båda företnämnde vor att höras om tiden för den uppskritnn ommissarien osbokI Gustaf Adolfstorgsvakten häktade, hy egt rum mot slutet al uppträdana på söndag cn och hvilken samma upp: föregående rättegångsdag f I varit, oaktadt vittnet Lagerström sett honom gå !l hem före den tid då uppskrifningen försiggick. Kommissarien Uner ha. e väl varit närv. vid uppskrifningen; men kunde ej påmin hvad tid den verkställdes. Öfverkonsta borg intygade. i likhet med hvad i rien Wahlqvist förra rättegångsd ed, nemligen att den omförmälda uppskrifningen försiggått kl. omkring tretiden på natten. Vittnet Lagerström intygade förra riättegångsillfället att han, som kl. 722 på natten varit stående i hörnet af Rörstrandsoch Drotinin nspråkande med bokhållaren H.. sett Lindqvist på till sin i grannskapet af Norrtull belägna bostad. Lindqvist hade i förbigåendet givit sig i samtal med Lagerströn gjorde honom säl! h uppför Kungsback Hvad bokhållai 1, hade att omför stämde helt och hållet med denna Lagers uppgift, bloit med den skilnad att hr H. icke kunde bestämdt ihågkomma klockslaget: dock erinrade han sig att det varit omkring kl. 1, eller med säkerhet före kl. 2. Lindqvist framträdde nu och förklarade, att han troligen misstagit sig och att det varit någon förut på natten skedd uppskrifning, som han fvervarit vid ett tillfälle nå han varit inne i vakten. Hvad gjorde Lindqvist inne uti vakten? frå. gade ordföranden. Lindqvist svarade härpå, att han biträdt poli. sen, och vid det af honom omförmälda tillfället I hade en poliskonstapel, hvilken Lindqv j kände, sagt att en uppskrifning skulle fö På fråga om Lindqvist sett hvem som fö; appskrifningen kunde han icke gifva något nöja. ti ifning Lindqvist en mält sig hafva ofver2 tigt svar, hvilket föranledde ordföranden att yttra: Lindqvist var således med om cen upp-( fning, som icke var någon uppskrifning. I Sedan bevisningen å ömse sidor härefter förklarats afslutad, uppsköts målet till nästa tisdag. för protokollsjustering, hvarefter handlingarne skola till hofrätten öfverlemnas. (D. A.) Oroligheterna i Nyköping. Nyköping den 27 April. Sistlidne dag företogs ransakning å härvarande länscelifängelse med de j 1 ersoner. som deltagit i oroligheterna i staden en 19 dennes. Såsom ordförande fungerade af Svea hofrärt särskildt förordnäde auditören C. Fi W. Knylenstjerna, och såsom ledamöter rådman: nen Hi E. Wretlind och korgreraren H. Vongt, hvarjemte stadsfiskalen A. Åberg utförde åkla-.