Aftonbladet – 29 april 1864, sida 3

dande verktyg. Deremot anhålla vi ödmjukligen om kraftigt fortsättande af justitiekanslersembetets redan påbörjade undersökning, för utrönande af huru och af hvilken eller hvilka order utdelats, och på hvad sätt desamma öfvervakats, hvarom säväl polismästaren. äfvensom undero nade polistjenstemän med biträden torde höras för frågans fullständiga belysande. Om, såsom vi hoppas, genom denna undersökning skulle kunnigt blifva hvilken eller hvilka meddelat mot lag och mensklighet stridande order, så yrkas på den eller de brottslige lagens strängaste ansvar samt entledigande från innehafvande plats, på det hufvudstadens befolkning, utan att behöfva gå beväpnad, kan vara skyddad för våld, åtminstone från deras sida, som äro till för att sådant i allmänhet förebygga. Afvenledes anse vi oss befogade yrka, att lagens strängaste straff tillämpas på alla de perso ner, som, utan att tillhöra polisen och således utan att vara af ed eller tjenstepligt nödgade att efterkomma mot sundt förnutt stridande befallningar, låtit för betalning bruka sig att begå våldsamheter, som, af dem begångna, i intet fall. kunna annorlunda än som olagligheter betraktas, äfven förutsatt att de angiune gjort sig af laga näpst förtjente, hvilket ifrågavarande. minst sagdt obehöriga personer ej kunna tillerkännas kompetens eller rätt att bedöma, ännu mindre rättighet att, utan dom och ransakning, i ett lagbundet samhälle bestrafla, sisom beklagligen bär fallet varit. Med fullt förtroende till justitiekanslersembetets både goda vilja och förmåga att utröna, undanrödja och bestraffa, låta det egentliga upphofvet till polisens våldsamma framfart i allmä het mot icke fredstörande personer, hafva vi här ofvan hvar för sig relaterat allt, som vi på heder och samvete kunna försäkra sannt vara, och då vi ej kunna tilltro oss att igenkänna någon af dem, som sig på oss förgripit, ej heller, såsom om vid tillfället med dem ensamme på gatan, kunna förebringa någon bevisning, taga vi oss friheten anhålla att ftminstone ej blifva kallade till något förhör i Kongl. poliskammaren, der en och samme person kunnat tillåtas att anklafn ransaka, döma och bestraffa i egen sak, och der poliskonstaplar, här vära förfördelare, tillerkännas rätt att i egen sak vittna — en förmån, som ej kan komma oss till del. Stockholm, i April 1864. 4. Er. Oldberg. Carl A. Espersson. Provisor å apoteket Handelsbokhållare. anstäld Morian, examinerad vid Stockholms aktiebolags apotekare. kontor, Kungsholmstorg nr 1A J. Th. Winborg. J. N. Norrbin. Fabriksidkare, Ver kmästare vid Teknol. Wollmaryxkullsfabriken, MästerSamnelsgatan n:r 17. gatan n:r 74.