Aftonbladet – 29 april 1864, sida 3

Qyndigheten förut införpassade, arbetskarlen Otto stergren, plåtslagarne Carl Adolph Carlsson, Johan Osear Herman Noreus och Werner Leonard Hammarberg, jemte hjulsmedsarbetaren Lars Fredrik Grenzelius, så anmälde åklagaren, att han äfven för delaktighet uti de förekomna brottsligheterna inkaliat valsverksarbetarne Per Gustaf Hedmark och Isidor Hammarstrand, kopparslagarlärlingen Frans Fredrik Hellström. valsverksarbetarne Axel Edvard Edlund och Thure Hammarstrand. hjulsmedsarbetaren Carl Johan Lundblad, guldsmedslärlingen Carl Alfred Öbergson oeh plåtslagaren Erik Söderholm. Häktade Otto Östergren blef först förekallad, dervid han på ordförandens fråga förnekade sig vara skyldig till den ringaste brottslighet, hvilket nekande han ihärdigt vidhöll, äfven sedan fyra vittnen intygat, att Östergren inslagit fönter, så väl vid den s. k. bruksherrgården, som fven vid brukets kontorsbyggning. Plåtslagaren Carl Adolph Carlsson, ehuru känd för ett styfsint sinnelag, visade vid inträdet i sessionsrummet mycken ånger öfver sin brottslighet, och er de, att han under aftonen i fråga hurrat och skrikit samt inslagit ett fönster i brukets konto sening. Nor6us, -— hvilken är åtalad för det han i folkmassan ropat och skriat, hvarmed han fortfarit, äfven sedan ftillstiädeskommen polismyndighet uppmanat den hurrande folkskaran till tystnad, samt för det han j ander förmälan, att han förde ej mindre sin än en de öfriga bruksarbetarnes talan, hållit uppviglande tal och derigenom understödt oordningarne, — erkände, hvad emot honom förekom till last. Hammarberg har genom eget erkännande och vittnens berättelser blifvit förvunnen, ätt aftonen i fråga hafva hurrat och hållit oväsen, både före och sedan polismyndigheten uppmanat folkskaran till tystnad, samt att ban varit närvarande, då dörrar och fönster blifvit inslagne i brukets byggnader, ehuru han icke ville medgifva, att han i sistnämnde brottslighet deltagit. Grenzelius — en krympling och mycket sjuklig — erkände, att han, på uppmaning af häkta. de Carlsson, inslagit fönster i brukets kontorsbyggning. Härefter förekallades de öfrige tilltalade, dervid jemsvarfvaren Carl Johan Lundberg och guldsmedslärlingen C. A. Öbergson erkände, att de inslagit fönster i kontorsbyggningen. Hellström, Edlund, Thure Hammarstrand och Johan Lundblad ville, med undantåg af den förstnämnde, icke ens medgifva, att de under aftonen hurrat eller skrikit, ehuru bevisning derom förebringades. Emot valsverksarbetaren P. G. Hedmark förekom bindande skäl, att han deltagit i både uppsprängande af dörrar och inslående af fönster i brukets byggnader. Att han i folkmassan hurrat och skrikit blef fullt ådagalagdt. Ehuru åklagaren tillkännagaf, att plåtslagaren Erik Söderholm uppehållit sig bland fölkhopen då våldet mot bruksbyggnaderna föröfvades samt derunder haft en sten i ena handen, den han likväl på stadfiskalens tillsägelse lagt från sig, förnekade Söderholm att han ens vid tillfället funnits å det uppgifna stället. Då all vittnen blifvit afhörde anhöll åklagaren om uppskof med ransakningen till annan dag, för att komma i tillfälle att framställa vidare bevisning, hvarjemte yrkande gjordes, att tilltalade Hedmark, Lundberg, Isidor Hammarstrand, Hellström och Öbergson måtte, på grund af hvad emot dem förekommit, genast förklaras skyldige träda i häkle. Efter öfverläggning förklarade rådhusrätten, att ransakningen kommer att åter företagas nästa fredag kl. 10 f. m., och kändes Hedmark och Lundberg skyldige att träda i häkte, hvarefter de, jemte de fem förut häktade, i cell insattes. Ransakningen, som räckte från kl. 9 f. m. till kl. 4 e. m., öfvervars af landssekreteraren Varenius