Aftonbladet – 21 april 1864, sida 2

Om Zillah behöfver mera, så låt mig veta det. Hon får ej sakna något, som fordras för att återgilva henne helsa och krafter. Andrew Sutherland.4 Ja, det måste vara från honom. Men dock syntes det mig bra underligt, emedan jag ej anade att han var hennes förmyndare annat än till namnet och att han kallade sig så af vänskap för hennes far och af godhet mot den stackars föräldralösa flickan. Så hade mr Le Poer åtminstone framställt saken. Den enda lösning af denna gåta, som jag kunde finna, måste vara den att dessa penningar helt enkelt voro en gäåfva, härledande sig från ett ädelmod och en godhet, som var mig alltför väl bekant. ?För att emellertid förvissa mig om saken, beslöt jag att rådgöra med Carolina, i tanke att hon, huru entaldig hon än var, skulle veta något härom. Men hon skratjade blott, såg hemlighetsfull och vigtig ut och ville ej säga ut hvad hon tänkte, utom ett afseende: vi hade fullkomlig rättignet, sade hon, att använda penningarne; let gjorde pappa alltid — och nu behötver ag så väl en ny hatt!? Ett par dagar sednare återvände mr Le Poer helt olförmodadt, mottog både bref och penningar, förklarade småleende att det var alldeles riktigt?, och vidare hörles ingenting af. Men om jag icke varit den godtrognaste nenniska i verlden, skulle jag väl förstått ut det likväl ej var så alldeles riktigt?. omellertid var min blindhet kanske ursäktig nog. Huru skulle jag kunnat för oredighetmisstänka en person, som jag helt skyldigt ansåg vara mr Sutherlands vän. Vi stannade således i allt lugn qvar vid dolywood ännu en tid. Zillah, min söta flicka, se icke så nedlagen ut. Det kan icke hjelpas. Vi måste resa nästa vecka; din onkel sade mig let innan han for.? Så sade jag en dag till Zillah, icke unlrande på att hon med bedröfvelse motsåg