Aftonbladet – 21 april 1864, sida 2

verket, att om med det helt och hållet ty-,h ska Holstein förenades Slesvig, der det finns d en tysk del (för öfrigt ha de båda hertig-s dömena ungefär lika stora befolkningar), I skulle Slesvig nödtvunget bli indraget i detle tyska skötet. Tyskarnes fixa id6 har också varit att!k lösrycka Slesvig från Danmark. Om det!t är fråga om en konstitution för den dan-g ska monarkien, påstå tyskarne, att den icke är sträcka sig till Slesvig mera än till Hol-e stein. Är det fråga om successionsrätten,s påstå de att den bör vara densamma för je Slesvig som för Holstein. 8 De europeiska makterna trodde sig has afgjort successionsfrågan genom fördraget i London år 1852. Men vid Fredrik VII:sk död vilja icke Preussen och Österrike er-t känna Kristian IX:s rättigheter, utan be-s sätta hertigdömena Holstein och Slesvig och g behålla dem såsom pant på, att konventio-c I E E f e nernas artiklar erhålla den tolkning, Tyskland önskar. Vi vilja icke återuppräkna de af österrikarne och preussarne begångna excesserna i Slesvig, hvilket behandlats af dem såsom ett eröfradt land. Danskarnes rättmätiga klagomål ha blifvit framburna för Europat af utrikesministern i Köpenhamn. Men vi vilja göra en anmärkning: öster1 rikarne säga, att de slåss vid Eidern för enjt nationel sak. Men deras arm der utgöres! af kroater, ungrare 0. s. v. Österrike äri ej medlem af förbundet annat än för sinas tyska länder, men ställer till förbundetst förfogande trupper, hemtade från dess icke-; tyska länder. Och man finner allt detta ; naturligt! 4 Men när Sverge, som är skandinaviskt, talar om att bjelpa Danmark, som äfven är skandinaviskt, då sätter man sig emot detta i noninterventionsgrundsatsens namn! Och likväl skall Sverge, om Danmark dukar un4 der; bli den första, som lider deraf. Ar 1831 rådde man äfven modenesarne och bolognesarne att icke hjelpa hvarandra, för att ej genom sin ömsesidiga intervention gifva förevändning till utländsk intervention. Förblifvande isolerade, blefvo de så mycket lättare krossade, den ena ef-l ter den andra. Situationens allvar inses nogsamt i Stockholm: Om Tyskland?, säga de skandinaviska patrioterna, tänker eröfra Slesvig, är det säkerligen hvarken för att vinna några gvadratmil eller för att till tyskar förvandla två hundra tusen danskar, som bebo norra och mellersta Slesvig, utan är det snarare derföre, att det vill göra sig till herre öfver Sundet och Belterna. Den, som eger Slesvig, innehar nyckeln till de båda andra stora passagerna och till på köpet nyckeln till hela Danmark. Sedan Slesvig väl är förloradt, är det omöjligt att försvara resten. FEidern är Danmarks rätta och naturliga gräns ej mindre enligt folkrätten än ur historisk, nationel och strategisk synpunkt. Det är omöjligt, att franska regeringen och franska folket kunna tillåta, att Danmark förgöres genom en rå handling, genom ett högst orättvist styckande, som påminner om Polens. De veta alltför väl, att Frankrike icke skall kunna ha någon trognare och pålitligare bundsförvandt än det förenade Skandinavien för att hjelpa det att förverkliga dess högsinnade atsigter och understödja det i dess ädla bemödanden.? ) Frankrike har ej glömt den skuld, som det iklädt sig till Danmark, hvilket lidit så mycket för oss under detta århundrades första år. Vi kunna ej annat än skänka vårt bifall åt det initiativ, som det britiska kabinettet tagit, att öppna en konferens för att afgöra den dansk-tyska frågan. Om man kan komma öfverens på grundvalen af 1851—52 års förhandlingar, är det godt. Men om man icke blir ense, skulle man då ej kunna göra afseende på befolkningarnes önskan, såsom det skedde med Donaufurstendömena på lord Clarendons förslag? En viss likhet finnes mellan de båda frågorna: ryssarne hade ej blott inkräktat de båda funstendömena Moldau och Walachiet, likasom preussare och österrikare inkräktat hertigdömena Holstein och Lauenburg, utan äfven företagit en belägring utanför Silistria, likasom nu sker framför Dyppel. De ville behålla furstendömena såsom materiel pant ända till freden, men nödgades draga sig tillbaka. Och efter freden blefvo befolkningarne rådfrågade. Hvarföre ej använda en dylik utväg? Omröstningen i Moldau och Walachiet gaf ryssarne orätt; i Holstein och Lauenburg skulle den kuuna gifva tyskarne rätt. Tyskland . skulle sålunda vinna Kiels vackra hamn samt en sjömannabefolkning för sin så ihärdigt drömda flotta. Danmark skulle bibehålla Eidergränsen, denna gräns, som det ej skall samtycka att för något pris afstå! och som konungens: regering förklarat sig vilja försvara till det yttersta, ja till och med i Köpenhamn. Genom att afstå Holstein och Lauenburg skulle Danmark göra en ansenlig uppoffring, : men genom att upphöra att vara medlem af. det tyska förbundet skulle H. M:t konun-: en af Danmark undgå outredbara förveckingar. Han skulle vinna i oberoende hvad ) Citat ur Aftonbladets franska revy den 151: sistl. December. ; sOm Zillah behöfver mera, så låt mig. OVAT v SRPBR BEPAUSTEE fre 02 6