Aftonbladet – 14 april 1864, sida 3

gjort om den holstemska. Menniskoslägtets ålder. (Slut fr. nr 75.) Och nu bort till Amerika! Der, i Missisöppis dal och isynnerhet i dalarne omkring Ohio och dess bifloder, har man upptäckt stora högar, hvarest varit tempel, vakttorn, fästen och begrafningsplatser, hvilka tillhört en gammal, okänd folkstam. Att döma af hufvudskålarna ha de varit mexikanare eller tolteker. Ruinerna af deras boningar och tempel äro så gamla, att floder haft tid att närma sig dem och undergräfva deras terrasser samt äter vika tillbaka till ett afstånd af en half fjerdingsväg. Då de första europeiska nybyggarne kommo till denna trakt, funno de ofantliga skogar, endast bebodda af den röda indianske jägaren, som icke hade bevarat någon tradition om den föregående generationen. Bland dessa stora ögar, som vittna om det gamla folkets försvunna tillvaro, har man dock funnit vittnesbörd om deras handelsförbindelser, nemligen koppar från Öfre sjön, glimmer från A!leghanybergen, obsidian från de mexikanska bergen och snäckskal från den mexikanska viken. Der finnas föremål af ilfver, likaväl som af koppar, krukkärlsarbete och bildhuggerier, dessutom stenvapen, några afoopolerad hornsten, liknande de flintverktyg, som man funnit vid Amiens och annorstädes i Europa. Mycken ovisshet råder i afseende på den beräkning af dr Dacoler, att ett skelett, som man vid gräfning för anläggande af gasverk uti Mississippis Delta i närheten at Neworleans funnit sexton fot under fyra begrafna skogar, har en älder af femtiotusen är. En lågt liggande del af halfön Florida har blifvit bildad af korallref. Professor Agassiz beräknar efter korallens naturliga växt, att det har åtgått etthundratrettiofemwusen är att bilda den sydliga hälften af denna halfö, och allt från den efter-tertiära perioden ). I en del af den sträcka af ref, som enligt samma beräkning synes vara tiotusen år gammal, har man funnit käkben, tänder och benen af en mansfot. I menniskans tid och till en del i historiska tider ha stora förändringar försiggått i förhållandena mellan land och vatten. Den mellersta delen af Skottland har höjt sig så mycket, att man funnit fem kanoter begrafna i dyn under Glasgows gator. Vid Leith är det en hög strand, som ligger tjugofem fot öfver högvattnet, och der det finnes skal efter ännu lefvande sjödjur. En stor del af Skottland har verkligen höjt sig tjugofem fot sedan menniskorna begagnade verktyg af metall, sannolikt till och med sedan romarnes välde. Men denna höjning af tjugofem fot är endast det sista stadiet ar en längsam höjning. I delar af Norge och Sverge, på en sträcka af omkring tvåhundra mil från norr till söder och till en okänd längd från öster till vester, höjer sig landet ständigt och tilltager alltid mot Nordkap, der det säges höja sig fem fot på ett århundrade. Om vi Junna antaga en medelhöjning om två och en half lot på århundradet, skulle deraf följa att kusterna och en betydlig del af den fordna botten af Nordsjön blifvit lodrätt höjd etthundratjugofem fot och förvandladt till land under de sista femtusen åren. Men på Norges kust ha stränder höjt sig, med eftertertiära lemningar, sexhundra fot öfver hafsutan. De kunna knappast ha uppnått en sådan höjd på mindre än tjugofyratusen år. Dylika beräkningar visa, i förening med undersökningar om menniskans ålder, att det iinnes rum för en god del tid inom gränserna för den efter-tertiära perioden. Christol fann i hålan vid Bize uti deparicmenict Oise i norra Frankrike menniskoben och tänder, tillika med skärfvor at krukkärlsarbete, samt benen af däggdjur, äsom uroxen och rhenen, hvilka äro okända uti historiska tider i Frankrike, och hvilkas lemningar ofta funnits i förening med mammuthdjurets. Året derefter fann Christol uti hålan vid Poindres i närheten af Nismes, icke långt från Rhönes mynning, menniskoben i samma dy der man äfven fann benen af en utdöd art hyena och rhinoceros. Den slutsats, hvarpå desså upptäckter tycktes hänvisa, blef icke an: tagen. Sir Charles Lyell menade då, att det, att ben anträffas i hålorna, icke bevisar att de äro samtidiga. Men, säger sir ) Det vill säga den period, under hvilken alla djur äro afarter, som ännu letva, med nadantag af nägra få utdöda däggåur.