Aftonbladet – 12 april 1864, sida 3

ig alt föra Jona I stäplarne 144 Jonsson, Kyblberg och Fröberg ikI vensom en f. d. konstapel Andersson voro ätven J inkallade, såsom misstänkta att hafva deltagit.i våldsbragden: men de bestredo samtlige detta förhållande, under uppgift att de dels uppehåilit sig vid Södermalmstorg, dels ock å andra ställen då det angifna våldet passerade: De hade något efte 2 11 på aftonen kommit marscherande Norr, under befäl af ufkonstapeln Strömberg, från hvilken trupp såväl Jonsson som Fröberg medgålvo att de skiljt sig vid passerandet af Södermalmstorg, hvarefter de stannat derstädes. . . Nägot giltigt skäl härför kunde de likväl icke uppgifva, emedan, enligt deras eget medgifvande, ingen folksamling funnits vid nämnde torg. Såsom särdeles anmärkningsvärdt framhöll underståthållaren att ieke någon af de tilltalade konstaplarne — bland hvilka Kyhlbergy enligt eget erkännande, varit tillstädes jemväl då våldet mot stadsfiskalen Heine begicks, och hvilket skedde nästan samtidigt med förgripelserna mot Johansson och Ljungdahl — likväl kunde upplysa det ringaste om dessa tilldragelser. De svar konstaplarne på alla de till dem ställda frågorna afgåfvo, innehöllo, förutom bestridandet att sjelfva hafva deltagit i våldet, endast dessa ord: Ja det kunde vi ej observera, det fäste vi oss icke vid, 0. 8. V. Upplysningsvis hördes äfven 7 stadssoldater hvilka alla befunnit sig bland den under befitl af öfverkonstapeln Strömberg till Götgatan och Mosebacke omkring elfvatiden på aftonen ankomna styrka. Af deras berättelser framgick det tydligt och klart, att öfverkonstapeln Strömberg 3 fört befälet bättre, än att truppen vid ankonisten till Götgatsbacken, der en folksamling af några få personer befunnit sig, skingrat sig ialla riktningar och utfört en vild battongj igt kring alla de angränsande gatorna och hvarvid de här ofvan omförmälda vålden, äfvensom många andra af dylik beskaffenhet, försiggått. Särskildt upplyste stadssoldaten Nilsson, att han vid Södermalmatorg sett öfverkonstapeln:i Mariatrakten Olsson slå flera personer med battongen. Hur många kunde det vara, frågade under: ståthållaren, Ah nog var det minst tre, svarade förre konstapeln Andersson. Å Jaså, Andersson såg således ockkå ått Olsson slog. Fa visst, han gjorde han gom de andra.s vad menar Åndersson dermed ?? 0 jag menar att de slogo allesamman. Andersson med då, förmodligen ? ?Ja, det kan jag inte neka till. Men hvad Åndersson såg inskränkte sig väl indå blott till slag öfver rygg och armar, för att kunna få folket att gå hem. invände underståthållaren, och detta yttrande besvarades naturligtvis med ja. . Stadssoldaten Blom berättade. att han sett en karl, som varit med. polisen. och hvilken haft en grof knölpåk,hyarmed han utdelat slag.? (Denne person har förut varit fråga om i Heines mål.) Underståthållaren ålade hu polisbevaknin: gen, och särskildt öfverkonstapeln Strömberg. på det ällvatlignate att taga reda på den person som innehaft knölpåken. Mot poliskommissarien Norlin förekom det särdeles anmärkningsvärda, att han, ehuru tillstädesvarande, omedelbart efter det mot Johansson föröfvade våldet och innan denne ännu atfördes till fältskärsstugan, icke kan lemna den rins gaste upplysning om våldsverkarne. Huruvida xommissarien Norlin jemvil varit närvarande under sjelfva våldets begående är ännu icke till fullo upplyst. — Från Lysekil skrifves d. 7 April. Sistl. tisdag gjordes försök al en bonde från Brastads socken att utprångla ett falskt mynt, liknande ett sillvermynt om 50 öres valör. — Myntet var illa fRordt och kunde lätt skiljas från ett äkta. — Hvad som ligger bonden mest till last är att han sökt utprångla myntet på flera ställen inom köpingen, oaktadt han på första stället blef varnad och tillsagd att myntet var odugligt, — Mannen är anmäld hos kronolänsmannen i orten, som äfven fått det falska myntet. — Carlskrona. Man läser i Blekingsposten : Anyo hafva vi den sorgliga pligten att offentiggöra en här i staden begången dålig handling, nna gång utöfvad af en person, hvilken man, fter hvad vi föreställa oss, nappast skulle kunnat tlltro ett så skamligt och svekfullt förfaande, enär han alltid visat sig såsom den, hvilen gaf sig utseende af att vara en ung man at rid. Det är en yngling vid namn ker: erg, som kommit på sådan villoväg. För nägra ir sedan anställdes den unge mannen såsom bokvållare vid stadens fattigvår ittning, der han ll förtroendet att handhafva anstaltens maerialier, samt förs Nning af desamma för inrättvingens räkning. Men begär efter nöjen och innan njutning af lifvet förledde honom att tillripa influtna penningar och att igensopa spåi efter sina tid efter annan gjorda tillgrepp, nom att radera och förfalska röken: ir den unge mannen slutligen kommit allt närwc sitt objelpliga fall, rymde han till Dan. mark, men blef der gripen och hitförd. Det bedröfliga kopparmålet ransakas likaledes, nen vid en annan domstol: flottans kri sritt. Jen förut omtalade handelsbokhållaren är för enna sak ej numera ensamt inmanad i häkte. yra andra personer hafva äfven blifvit häktade, emligen bokhållarens. bror, handlanden C.F. arlsson, samt tre varfsunderofficerare: verkmätaren Holmen samt qvartersmännen Olsson och sk. Alla tre underoffiserarne lära vara gifta. Kristianstad. ön man från Rosaby, Wäfskedlils gemenligen kallad, mördades för några daar sedan på vägen emellan Rag; eboda och; öaled. Mördaren, en ung sotare fån Örkeneds ocken, med ett vidrigt utscende, sitter nu arreerad å härvarande cellfängelse. Efter att till a början hafva nekat, erkände han vid afstadeskal Westman den.8 dennes hållet förhör att in verkställt mordet, sålunda att han med sin rapa tilldelat Nils ett ålag i hufvudet, hvaraf enne tumlat i diket, men hade sedan rest sig ch forsatt vägen -hem, under det sotarpojken g till bens allt hvad han förmådde för att prama undan. Mannen, som erhöll slaget. ade sedermera aflidit när han skulle afföras till sarettet. — Bäst att hålla sig till modersmålet. Under enna öfverskrift läses i Kristianstads-bladet: om bekant är herrskar ännu bland os venskar et oskicket att i dagligt tal inblanda främman; ord i vårt vackra och viälklingande modersål — ett oskick, som under en sednare tid mer. ch mer börjat afläggas bland de så kallade ittre klasserna, men deremot tagit så mycket era fart bland allmogen i vi trakter. Att dana ord, som oftast nyttjas för att tillkännafva en ståndpunkt öfver m ngden, uuder s me förhållanden på det löjligaste 5 h vårt ecet cnrålk darsen OE