Aftonbladet – 12 april 1864, sida 3

TT PEESEEEKSIEESIEESKEK RENA eller Catilina rasar inom dess murar, då har ingen medborgare, som är värd detta namn — hvilka hans pligter i vigt än må vara -något annat val än att skynda tik dess befrielse. Men i vanliga fall och under vanliga förhållanden — då landet icke har något att frukta af ytire eller inre fiens der, då trygghet och ordning råda — anser jag det vara orimligt att påstå, att han, med uppoffring af andra pligter och böjelser, mäste offra sig för staten, med fara att annars avses för en förrädare mot sitt land. Detta må ha gällt i Sparta, der staten var allt; men i vårt moderna samhälle, der femiljen intager en så betydlig plats, kan detta icke komma i fråga. Jag uppställer derför såsom en regel — med undantag af några få ytterliga fall — ati då pligten met ens land stå i strid med andra pligter, individens samvete har att afgöra hvilkendera pligten som bör ha företräd 0. Och nu säger mig mitt samvete att mitt utträdande ur statens tjenst icke på minsta sätt skadcr denna, medan deremotmitt fasthållande dervid i hög grad skulle hafva skadat min familj. Det gör mitt land föga, om det arbete jag hittills utfört skötes af signor Canåia eller of en person med lika eler större förmåga ; men det betydde mycket för min hustra och mitt barn, om jag skulle fortsätta att lefva skild från dem eller lefva tillsammans med gem. Staten har mänga villiga och skickliga tjenare till sitt förfogande, wmig hustru och mitt barn hade endast min, Kunde jag väl således tveka? tUjutet följer.