Aftonbladet – 12 april 1864, sida 3

lefvande föreställning om hvad han va för oss. Och då det olycksdigra ordet slo ned bland mängden likt en blixt mäste stanna här. Jag var der, jag kände alltsammans, och ännu i detta ögon. blick är jag inte i stånd att göra mig den svagaste föreställning om det öfverväl ögonblicket, Allt hvad Jag om folk otacksamma, om det gemenligen pästås, så var åtminsone folket i Turin icke bland dem. En familj nde kad fader. sådant var bokstafligen Turin i detta ögonbl må inte tro, min dyre van. al jag alsagt mig min plats i ett anfall af nedslagenhet öfver denna sorgliga händelse. Nej, så förhåller det sig icke. Min natur om den tätt råda sig sjelf. taxgit ott motsalt steg. Det ögonblick böra lemna sina led. Olyckligtvis hade jag icke frihet att handla i öfverensstämmeålse med min naturliga böjelse. Det verkliga förhållandet är det, att jag fö tid hade varit besluten utt begagna f till fälle till att afsäga mig min tjenst: Cavours död gaf av tilllälle, och jag begagraf. Detta beslut var icke en verk; det hade trängt sig på mig så all säga tum för tum, väder de mista sex mänaderna. och i det ögonblick jag kom till den ertygelsen, att denna olycksaVv ska fråga, längt ifrån att närma till en slutlig lösning, blef allt mera inrasslad och försiftad och sannolikt komme att räcka Wnpu I fleva år — från detta ögg blick, säger jag, blef mitt beslut oåter leligt, Dock icke utan strid såsom pi vjil kav förstå. Jag hängde nig fast vid min syssla med förlviflans hela energi — men i all strid mellan min bustrus intressen s SET 1 i det neralen faller som. soldaterna