Aftonbladet – 12 april 1864, sida 3

j Med VENCNISK SIllilla OCHhAallat OCD DIIIVIV Hå ÅM I derbörande myndighet till kurhuset remitterad. Den öfriga delen af doktor Karlbergs skrift af ser deremot, att konungens befallningshafvande I remitterat från fängelset en person, som förme i nades hafva lagligen kunnat och bort der så Il som fånge qvarhållas. Detta åter tr en fång vårdstråga och såsom sådan bestrider jag både läkarens och direktionens befogenhet att densam: ma till pröfning upptaga. Konrrollen och pröt ningen af vården och behandlingen afå länshäktet intagne fångar tillkomma och utöfvas af helt andra myndigheter, nemligen af konungens justitiekansler, rikets ständers justitieombudsman och vederbörande hofrätt, och denna kontroll utöfvas med den noggrannhet och den samvetsgtannhet, att lasarettsläkaren kunde vara full komligt trygg, att, om nägot fel eller någon lag. stridighet i berörde hänseenden begås, sådant aldrig undgår att blifva anmärkt och beifradt. Ehuru jag således undandrager mig all skyldig het att inför det forum, der frågan nu blifvit anhängiggjord, ingå i svaromål eller förklaring öfver förment felaktigt förfarande i afseende på fång. värden, vill jag dock iförbigående kortligen upplysa, att den af doktor Karlberg förmenta inkonseqvens i verkligheten icke förefinnes, emedan, utom det att den ena qvinnan blifvit af fängelsedirektören sjelfmyndigt och utan dertill erhållne ordres från häktet till kurhuset afförd, då dere mot den andra ditremitterats på grund af K. M. befallningshafvandes beslut, äfven de serskilda omständigheterna varit sådana, att länsstyrelsen i afseende på den förra qvinspersonen egt, men i fråga om den sednare saknat laglig betogenhet att henne i fängelset, under afbidan på tillfrisknandet, qvarhålla. Det torde nu tillhöra mig att för hr justitieombudsmannen närmare upplysa förhållandet med de begge af klaganden uppgifna häktade personern Den i klagoskriften först omnämnda avinspersonen, Judith Charlotta Lindgren eller Fallen, var för obehörigt kringstrykande och betande gripen i Jönköpings lin samt ankom till härvar inde länshikte den 29 Oktober 1857. Hon befanns då vara angripen af venerisk smitta. Af dentia omständighet tog dåvarande fungelsedirekrören sig anledning att skicka henne till kurhuset fratt der njuta sjukvård; men på läkarens anmäan derom, meddelade jag genast befallning om hennes återförande till häktet. Denna befallning expedierades muntligen och icke genom någon resolution, såsom klaganden uppgifver. De verkliga skälen för detta beslut hafva varit andra än dem klaganden uppgifvit. Hufvudsakliga anledningen till detsamma var att in statu qvo återställa ett förhållande, som genom fängelsedirektörens egenmäktiga åtgärd blifvit rubbadt och hvari det ankom endast på länsstyrelsen att förordna om förändring. Det befanns vid hållet förhör, att denna ofta förut för obehörigt kringstrykande anhållna qvinna icke kunde hänföras till någon af de kategorier, som upptagas i 6 1 mom. af kongl. stadgan. angående lörsvarslöse och till allmänt arbete förfallne personer den 29 Maj 1846: att hon, som var född i Lönberga församling af Aspelands härad, aldrig haft tjenst eller varit nåtädes skattskrifven, men att hon af nys nämnde anledning ansetts tillhöra Lönberga samling och derföre, de gånger hon förut varit häktad, blifvit dit förpassad. Sedan hon å häktet botats för sin veneriska sjukdom. blef hon den 27 November till Lönberga fi sad. Den andra i klagoskriften omnämnda qvinnan, Kristina Albertina Söderberg, hitkom den 18 Maj 1863, med pass från öfverståthållarembetet i Stockholm, der hon å Norrmalms straflinrättning undergått henne för tredje resan stöld ådömdt straffarbete i 3 år 6 månader. Tillhörande Kalmar ad, lemnades hon då på fri fot, men fick för äggande att skaffa sig laga försvar inom en må nad, vid påföljd att anses till allmänt arbete fö Hen. Derefter gripen för obehörigt kringstrykande i Skaraborgs län och hit afsänd. förekom hon till förhör länshäktet den 17 Juli samma är, då hon erkände sig hafva lemnat nämnde föreläggande utan åtlydnad. Förhöret upps till annan dag, hvaremellertid prestoch läk bevis angående Söderberg skulle infordras. Den 24 i samma månad inkom till landskansliet från ängelsedirektören det i klagandens skrift åberopade memorial, innefattande anmälan, att Söderberg enligt memorialet vidfogadt läkarebevis befunnits vara behäftad med venerisk sjukdom; och vid genast skedd föredragning af detta memorial, fattade jag, i min egenskap af Kongl. Maj:ts befallningshafvande. beslut om Söderbergs aflörande till kurbuset, hvilket beslut expedierades genom af landssekreteraren åtecknad remiss, på sätt handlingarne visa. Efter denna faktiska berättelse, lärer det icke undfalla hr justitieombudsmannen att förhållandet med dessa begge vinnor var så till vida väsentligen olika, att i polisätgärderna med den ena atsågo hennes indande eiler förpassande till den ungefär 13 mil härifrån aflägsna hemorten, så förefanns i ifseende på den andra eller Söderberg, såsom illhörande detta stadssamhälle, icke någon annan anledning till hennes qvarhållande i häktet, in den, att hon var förfallen till allmänt arbete, nen hvilken anledning, i betraktande af förekriften i den. åberopade kongl. stadgans 17 , måste anses suspenderad så länge hon led af jukdom, som gjorde henne till dylikt arbete brukbar. Vid sådant ållande kunde Söderberg naturligtvis icke qvarhållas i häktet; men om hon, i stället för det omedelbara afförandet lervifrån till kurhuset, blifvit helt enkelt lösgifen, så hade. med I gt till beskaffenheten af iennes sjukdomstillständ, åtgärd samtidigt måst idtagas för att få henne genom stadens pol etjenings försorg å kurhuset inställd, och resul. atet hade i sjelfva verket blifvit detsamma som u, utan sådan omgång, uppstod. Noga taget innes verkligen i den åberopade remissen en ielktighet, den nemligen, att i slutet deraf finnes öreskrifvet, det Söderberg borde efter tillfriskandet till länscellfängelset åter inskickas, hviln föreskrift ofullständig i så måtto, som ertill rätteligen hade bort läggas orden genom nstaltande af stadens polisbetjening, när anan derom göres.? Denna ofullständighet inerkar likväl icke på bedömandet af det som här r hufvudfrågan, nemligen huruvida länsstyrelens åtgärd att remittera Söderberg till kurhuset glig och befogad eler icke. Efter någon istande på kurhuset, blef Söderberg derån utskritven såsom frisk och den 17 Septemer ånyo inställd till förhör å länscellfängelset, å hon, af förekommen anledning, erhöll fjorton agars rådrum att på fri fot söka sig försvar. ter gripen och inställd till förhör den 24 påjande November. befanns hon omigen behäful med vencrisk smitta och befallning utfärades änvo om hennes alfförande till kurhuset. I ett fall uttalar klaganden i sin skrift en oförIskad sanning. Under diskussionen i nu sedast berörda fråga yttrade jag verkligen, att jag wulle anse klagandens förfarande innebära en förskämdhet, om jag icke hellre antog att det le ledde sig från enfald. Af för handen varande å illanden trodde jag mig ega skälig anleding till detta yttrande, och de många vrängda amställningarrie i klagoskriften, de flerfaldiga d vikelserna från sanningen, det sätt hvarpå kla-n inden dels vanstillt och ur sitt sammanhang e ckt af mig yttrade ord och dels tillagt mig utvy telser, dem jag ingalunda kan vidkännas, — v It detta oer m ara Anledning att anco I 1 e nr mrs nn