Aftonbladet – 12 april 1864, sida 3

Ivar ju knappast längre sedan än i går som vi hade hört hans röst i parlamentet. känt intrycket af hans stora själ på de curopeiska händelsernas gång. och att du tänka sig utt det i dag icke skulle Merstäå något af honom! Dettycktes oneturligt, omöjligt. att den store arbetaren skulle saknas, så länge hans arbete ännu icke var fulländadt, Tyvärr år det emeltertid så. Outraonsakliga äro Herrans vägar. Var månne Italiens återlösning för lätt med en sådan man? Hade han blifvit tagen ifrån ocs på det att vi måtte trefva i mörkret och stappla och senom ytterligare lidanden vinna inträde i et förtofvade landet? Detta är den Allsmäktiges hemlighet — det återstår endast för oss att böja våra hufvuden. eLycklig ni, min dyre vän, som blef besparad smärtan af de scener som det blef mitt sorgliga privilegium att bevittna. Och likväl hvarför säga så? Pet finnes syner, hvilka. buru hjertslitande de än må vara. ingen som älskar silt slägte skulle vilja försaka, så starkt vittna de till förmån för den menskliga naturen; och den allmänna hyllning af sonlig vördnad och kärlek, somegnades puyour under de få dagarne af hans sjukdom, tr alltför mycket hedrande tör honom. som erhöll den, och för den befolkniog, som hembar den. för att icke utgöra ett af de sorgligaste, men på summa gång stoltaste minnen som tro förbundna med hans namu och med den ädla stad, i hvilken han var född och i hvilken han dog. Ingön, som Icke sett den täta rad at änesliga ansigten som dselioen irängacd iförslugorie, i trepporna och på gården till hotell Caypur samt på Arcinescovadogatan — ingen hyars hjerta icke klappat i orolig gemenskap med de tuseudes hjerlan som törstade elter ett ord — kan någonsin cäöra sig en