Aftonbladet – 12 april 1864, sida 3

tagning m. m.. anser Jag mig böra och införa följande utdrag af det i best transumt bifogade sammanträdesprotokollet: 11. Hr ordföranden rde. att, då hi i an om besvi arettet, hr ordföra n ansåg sig böra ektionen, att till dagens protokoll fö r tt direktionen vore så mycket mera beredvillig. att genast gå dr Karlbergs, till direktionens kän nedom nu först komna önskan till mötes, och sjelf öfvertaga ifrågavarande bestyr, som en dyk åtgärds vidtagande vid direktionens förra ammanträde af dess ordförande ifrågasatte: m nödvändig för att bringa 3:dje och 4:de 5S af K. Mets nådiga instruktion för lasarettsoch kurhusdirektionerna af den 17 December 1817 till efterlefnad, och derigenom vinna ett slut på den årligen förnyade skuldsättning, hvaruti larettet på sednare tider varit hållet, ehuru diktionen dä ansåg ifrågasatta ätgärd böra i nkas till en förnyad erinran till lasarettsl aren, att, vid utöfvandet af det förtroendeuppdrag, som blifvit honom lemnadt. noggrannt tillse att föreskrifterna i nyssberörda nådiga instruktion blefve iakttagne. Med bifall till hvad hr ordföranden sålunda hemstiällt och föreslagit, ansåg direktionen sig böra fatta följande beslut. såsom nödvändig de å bestämmandet om sjukes intagning på lasarettet kunna iakttaga föreskrifterna 1 K. nådiga instruktion för lasarettsoch kurhusd tionerna, nemligen: a) Att då fråga om sjukes intagning kunde ifrågakomma icke allenast dagligen, utan wu derstundom flera gånger dagen och det ledes vore omöjligt att för hvarje sådant tillfälle få direktionen samlad, helst dess ledamöter ut gjordes af både stadsoch landtboer. direktionen uppdrog åt sin ordförande och, i händelse hans frånvaro, åt den ledamot. som i hans ille såsom ordförande fungerade, att. emellan direktionens sammanträden, utöfva direktionens rätt och åliggande att bestämma om sjukas intagning. 7b) Att, för att vid utöfningen af detta åli gande kunna bedöma och tillse, att föresk terna i 3:dje och 4:de punkterna af nyssberörde instruktion biefve iakttagne, det skull åligga lasarettsläkaren, att dagligen till ordföranden eller, i hans frånvaro, till den i ans ställe fungerande ordföranden aflemna ådana rapporter, som för närvarande 2:ne gånger i veckan till bemälde ordförande ingilvits. och hvaraf ett formulär finnes detta protokoll bilagdt. N e) Att, då sjuk anmäldes till intagning på lasarettet, patienten skulle. på grund af före iften i de af ofvan åberopade kongl. i struktion, besigtigas af likaren, som det ålåge att meddela ctt besigtningsbevis, j upptarande, i händelse det bestämda antalet sjuksänar redan vore anlitadt, om den sjuke icke utan fara kunde afbida sin tur: hvarefter direktionen. eller den som, på sitt ofvan är anfördt, utöf. vade direktionens rätt. skulle meddela beslut i afseende å intagningen. Skulle likväl patient anmälas till intagning på lasarettet, hvilken, till följd af oly all eller sjukdomens beskaffenhet för öfrigt, befunnes i ett tillstånd. som icke utan ara tilläte det uppehåll som nyssnämnd ird erfordrade, egde en att honom tills vidare genast emottaga och derefter förfara på sätt ofvan sagdt är. d) Att i afseende a vickt fråga om rätta tolkningen af sista punkten i 4:de I af den åberopade kongl. instruktionen. direktionen ansåg densamma, jemförd med 3:dje 8 i samma nådi instruktion, icke kunna annorlunda fr tt, sedan det bestämda antalet sjuksängar, grundade på lasarettets tillgångar att dem underhålla. blifvit upptagna, inga patienter finge ålasarettet intagas än de, som icke utan fara kunde fbida sin tur, och äfven dessa icke annorlunda n emot särskild betalning. Direktionen ansåg åledes nämnde böra så tillämpas, att såsom allmän regel antoges, att sedan det på lasarettets tillgångar grundade och bestämda antal sj sängar vore upptaget. ingen patient finge på asarcttet intagas, så framt han icke antingen lemnade borgen för k tningen i och ör hans underhåll ders ler ock försk is erlade denna ersättning för en månads i sender, med rättighet för honom att. ke komme att begagna lasarettet hela den tid hvilken ersättning vore erlagd, återbekomma stor del af densamma, som motsvarade den minskade tiden för hans vistande derstädes, aj att denna ersättning skulle bestämmas till tjugofyra riksdaler riksmynt pr manad, motsv det belopp, som, med ledning af fö årens räkenskaper, det visat sig att und ostnaden för hvarje sjuksäng utgjort. Från denna allmänna regel ansåg dock direktionen undantag kunna och böra ega rum, då högst ömmande omständigheter sådant påkallade. och under iakttagande, att den kostnad utöfver lasarettets tillgängar, som genom ett på sa sätt tillfälligt ökadt antal sjuksängar uppkom, skulle godtgöras och utjemnas genom att vid andra tillfällen. då omständigheterna gjorde nt möjligt, de bestämda sjuksängarnes antalisamma proportion tillfälligt minskades, så att. så vidt möjligt vore, medeltalet af de under året ill begagnande upplåtne sjuksängar komme att Iverensstämma med det antal, som på grund al sarettets tillgångar blifvit bestämdt. Hvad efter uppläsandet af klagandens till diktionen ingifna skrift. angående fångars remitande till kurhuset, blifvit af mig, vid sammandet den 1 Augusti 1863, under deraf föranledd skussion yttradt, har klaganden behagat i hög ad vanställa. Detta yttrande har jag ännu 1 ligt minne och tror mig kunna upprepa detmma nästan ord för ord. Jag utlät mig sånda: Hr doktor Karlbergs nu upplästa skrift : nebär en företeelse, troligen alldeles egen i sitt ag. Den företer en lasarettsläkare, som ansett : t tillhöra hans åligganden, att, jemte handhafindet af sjukvården, tillika utöfva en kontrolrande myndighet öfver konungens befallningsufvandes handhafvande af fangvården i länet; h då, efter hr doktorns individuella uppfattng, han förmenar en felaktighet härutinnan ! wra begången, anser han lasarettsoch kurhusrektionen vara det forum, der han om äkla) e bör uppträda. Den del afdoktor Karlbergs ft. som tillhörer sjukvården och således ligr inom direcktionens befogenhet att pppinga. nes mig inskränka sig till frågan huruvida en ed venerisk smitta behäftad person, som afverande myndighet till kurhuset remitteras, r mäste emottagas eller derifran kan alvisas. enna fråga kan, i min tanka, icke annorlunda svaras, än att en dylik person ovilkorligen må? der till vård intag att personens emottande eller afvisande icke kan och icke fär vara roende af läkarens reflexioner öfver personens oralitet — (något helt annat än de afklagann alldeles orätt citerade orden: cn läkare har e rättighet att göra rejlexioner) — att äfven om n sjuke hade undergått bestraffning för mord, n eller stöld, deruti likväl icke låg något hi r för hans intagning, så snart han befanns va; Pr VR TYSTARE NNE PINT ME JP BRYR RAR AR AYORA TEATRAR RAA ASP NVS RR EN mm mm