Aftonbladet – 12 april 1864, sida 3

det åberopade yttrandet innebåre det manar omdöme jag kan egna åt klagandens beteende. Klaganden ordar på mera än ett ställe i sin klagoskrift om de strafttal och hårda förebråelser Jag vid det ifrågavarande sammanträdet skulle hafva riktat emot honom, samt tillägger att jag talade med dundrande stämma, darrande och blek af vrede, att i min ton låg ilska, öfversitteri, förakt och hån, samt säger att scenen liknade den, då en brottmålsdomare håller ransakning med, den gemenaste bof eller den uslaste niding. Äfven de personer, hvilka i öfrigt kunde vara benägne att nka förtroende åt klagandens uppgifter, lära icke kunna undgå att i nu förda tillvitelser finna en stark öfverdrift. Den ilska, som deruti framträder, är alltför obeslöjad, för att icke gifva rum för misstanka, att laganden låtit af sin egen sjudande vrede förleda sig till oriktiga omdömen. För öfrigt får jag sanningsenligt anmärka, att de utlätelser, hvarigenom jag vid ifrågavarande direktions sammanträde klandrade klagandens beteenden, icke hade formen af till honom rigtade strafttal, utan yttrades till direktionen under öfverläggningarne, såsom uttryck af mina åsigter i de afhandlade ämnena. Till sådant uttalande af min verkliga mening var jag både berättigad och pligtig. Att hvad jag sålunda under diskussionerna yttrade icke var för klaganden angenämt att höra, det var icke mitt fel, utan härledde sig helt enkelt deraf, att hans anmärkta förfaranden verkligen varit obehöriga, stridande emot gifna föreskrifter samt nödvändigt föranledande till för framtiden. Om diskussionen föref sanden alltför vidrig, så hade han ju kunnat derifrån aflägsna sig, för att derefter erhålla del af direktionens beslut; men då han föredrog att qvarstanna, han också tåla sig med det obehag, som afhörandet af ett rättvist klander må hatva honom vållat. För öfrigt felar klaganden betydligt emot sanningen, då han uppgitver, att det anmärkta strafftalet och förebråelserna fortfarit nästan under hela sammanträdet från klockan 4 till klockan half 8 eftermidda mankomsten, utsatt till klockan 4, förrän en stund derefter och fortfor omkring 3 timmar; men under denna tid behandlades flera andra ämnen, nemligen granskning af kassans ställning, pröfning af en mängd inkomne räkningar till sammanlagdt belopp af 1112 rdr 31 öre, fråga om det ofvan omförmälda jordbytet, hvarjehanda behöfliga reparationsarbeten och slutligen ett af klaganden ingifvet, 15tätskrifna foliosidor upptagande, förslag till reorganisation at de, hvilket icke allenast upplästes, utan ä öfverläggning. Om klaganden varit mån om sitt anseende för sanningskärlek, hade han medgifvit, att jag, efter slutad diskussion i sistnämnde fråga, till honom i särdeles berömmande ordalag uttalade min tacksamhet för den möda och omtanka, som han genom detta förslag egnat åtlasarettsväsendet. Men ett sådant erkiinnande å klagandens sida skulle, som lätt kan finnas, icke passa väl tillsammans med föregifvandet, att jag under hela sammankomsten begagnat alla möjliga tillfällen att honom smäda och förfördela. Med skild kursivering anmärker klaganden. att det klander emot hans förfaranden, som jag under diskussionerna tillåtit mig, varit yttradt utom protokollet vid ett tillfälle der protokoll föres?. Klaganden känner dock alltför väl, att vid lasarettsdirektionens sammanträden aldrig förts så kallade diskussionsprotokoll. utan att man alltid der inskränkt sig till införande af besluten med en kort anteckning om anledningen till desamm Så skedde också vid det tillfälle, hvarom nu ga, och deruti ligger orsaken hvarföre mina anmärkta yttranden icke blifvit inprotokollerade. Jag tror sannerligen icke att klaganden har någon anledning att önska det ett annat förhållande hade egt rum. För min del deremot skulle jag ingenting hellre hafva sett, än att dessa yttranden varit ordagrannt i protokollet intagna. Klagoskriften, så affattad, som den är, hade då säkerligen aldrig vågat främträda i dagen. I slutet af sin skrift söker klaganden skrämma mig med hot om förebringande af bevisning. Långt ifrån att skygga undan för detta hot, skulle jag tvärtom å min sida högligen önska att klagandens uppgifter. redan i betydlig mån vederlagda genom de nu af mig åberopade protokollen, kunde blifva ännu mera belysta genom förebringande af ytterligare bevisning. Denna är z egentligen att söka och finna hos de ledamöter at direktionen, hvilka vid sammanträdet den 1 Augusti 1863 närvoro och beklaga, det dessa ledamöter, hvilkas förklaring t imfordrade id afgilvandet deraf, funnii sig böra tills vidare athålla sig från någon granskning at klagandens uppgifter, med endast en helt kort antydning, att dessa uppgifter kunde påI kalla belogade beriktiganden. Denna antydning jär en ännu större vigt, då dermed jemföres den en ledamot, hr lektorn och riddaren Ljunggren. vid protokollets justering den 27 sistlidne November ingilna reservation, som ätminstone i vissa hänseenden blottar osannfärdigheten at klasandens föregifvanden. Jag vågar derföre till hr ustitieombudsmannens eget bepröfvande hemställa, huruvida lasarettsdirektionens ifrågavaranle hrr ledamöter må anmodas att inkomma med are, omständligare förklaring, i hvilket fall ag är fullt förvissad derom, att de i alla vi iga delar skola. vitsorda hvad jag nu haft äran ipplysa om verkliga förlöppet vid det anmärk ammanträdet samt om de felaktigheter och öfrträdelser af gifna föreskrifter, hvarigenom klasanden gjort sig förtjent af det under öfverläggingarne emot honom yttrade klander. Till verificerande at mina uppgifter får jag mellertid äran bilägga och åberopa: :o Utdrag af protokollet hållet vid Kalmar lasarettsoch kurhusdirektions sammanträde den 7 Februari 1862; :0 Dito -— dito — dito den 1 Augusti 1863; Dito — dito — dito den 5 September 1863; Dito — dito — dito den 13 November 1863; :0 Dito — dito — dito den 27 November 1863. Kalmar den 25 Januari 1864K. Sköldebrand. — 9 ag har fullt skäl att nr ÖN PV je