Aftonbladet – 7 april 1864, sida 2

Do tyska stormakternas beteende mot Danmark. (Forts. från gårdagsbl.) Sålunda gick det en tid; men helt plötligt inträdde ett märkligt omslag hos v. Aedlitz, utan tvifvel framkalladt på grund uf nya instruktioner, som hade uppenbarat ör honom preussiska regeringens verkliga syften med Slesvig. Nu skulle det vändas ipp och ned på hela Slesvigs inre författning; allting omdanas i tysk riktning. Emvetsmän, som icke voro tyskt sinnade, skulle öraiskedas i massa, danska språket skulle på nytt beröfvas den rätt och det skydd, som det efter många år af undertryckande nu i några få år hade tillgodonjutit; Slesvigs alla lärda skolor skulle rensas ifrån de ramla lärarne och förses med nya af pålitig tyskhet; i de blandade distrikter, der folket talar både tyska och danska och till en del öfvervägande danska, och kyrkospråket derföre är omvexlande tyska och danska samt undervisningsspråket i folkskolorna danska, skulle hädanefter tyskan vara uteslutande kyrkospråk och tyskan uteslutande skolspråk. Slesvig skulle nu vara en tysk provins. Det är fältmarskalken Wrangels cona ord, som han under sitt vistande i Flensborg yttrade till en af danska regeringens embetsmän. (Schleswig soll nun eine deutsche Provinz seyn.) Och för att oenomföra denna germanistiska revolutionering af Slesvig betjenade man sig företrädesvis af personer, som hade utmärkt sig för verksamt deltagande i upproret 1845, hvilka hade ingenting att förlora men allt att vinna och hvilka man kunde vara viss om att de skulle vara villiga och föga nogräknade tjenare af det nya systemet, och hvilka derjemte voro af den beskaffenhet, att man kunde utan krus kasta bort dem igen, ifall det skulle bli af nöden att göra en frontförändring. Vi skola anföra några exempel. Den högsta civilmyndigheten inom en så betydlig del af Slesvig som amten Husum—Bredsted och landskapet Eidersted anförtroddes åt rådman Thomsen-Oldensworth. Han hade är 1848 utmärkt sig genom att hos den dåvarande upprorsregerigen yrka på upphäfvandet af hvarje slags förbindelse mellan Slesvig och konungariket, äfven en blott och bart dynastisk, och han har sedermera intagit främsta rummet såsom en af schleswigholsteinska partiets mest fanatiska ledare, I de tvenne stora och vigtiga amten Gottorp och Hiätten i södra och östra Slesvig uppdrog preussiske kommissarien högsta myndigheten åt en viss Jacobsen. Han rekommenderade sig derigenom att han 1849 var upprorspartiets krigsminister. För att germanisera det lärda skolväsendet utsåg preussiske kommissarien en doktor Läbken. AÅfven denne hade antecedentier, som berättigade honom att komma i synnerlig åtanka. Han hade tagit en så verksam del i upproret, att den dåvarande bestyrelsekommissionen 1849 fann sig föranlåten att utvisa honom ifrån Flensborg. Medlem af bestyrelsekommissionen var på den tiden preussiske fullmäktigen gretve Eulenburg. Annorlunda handlar den: nuvarande prussiske kommissarien; han gifver åt denne man godtycklig myndighet öfver hela det lärda skolväsendet 1 Slesvig. Nu följde ett afsältande i den största skala af de lojala embetsmännen. Den del af landet, der den preussiske) kommissarien hade uppdragit åt Thomsen-Oldensworth högsta myndigheten, var just densamma, inom hvilken han förut hade gifvit de båda ofvannämnda danska embetsmännen Meng och Schätze (den ene till födseln slesvigare, den andre holsteinare) fullmakt att äterinsätta alla de fördrifna embetsmännen. Detta uppdrag hade ock blifvit utfördt. Men så snart Thomsen-Oldensworth fick makten, blefvo icke blott samtliga deesa embetsmän på nytt förjagade, men ock nästan hvarenda lojal embetsman i hela det stora distriktet afsatt och fördrifven. Thomsen-Oldensworth utnämnde derpå nya embetsmän, hvilka vöro af. samma innelag som han sjelf. På alldeles samma itt bar Jacobsen, krigsministern från 1849, sig åt i Gottorps och Hättens amter. Men de lojala embetsmännen blefvo icke blott på dessa orter fördritna. Fösföljelsen utsträcktes öfver hela Slesvig, från norr till ider och från öster till vester satt i verket genom andra preussiska agenter eller omedelbara kefallningar från den preussiske kommissarien. Afsättuingarne ske hundradetals, hvarje post medför underrättelser om nya sådana, och der de ännu icke egt rum kan man hvarje dag vänta sig att de skola ske. Afsättningarne omfatta embetsmän af de högsta och lägsta grader, verldsliga och andliga, domare, skolmän, prester och administrativa embetsmän. Till och med en i nationelt och politiskt hänseende så oskyldig inrättning som medicinalväsendet undgår icke förföljelsen. De lojala embetsmännen afsättas och ersättas med personer af pålitligt tyskt sinnelag. Der finnes, som bekant är, i Slesvig icke få embetsmän, som till födseln äro holsteinare, och natärligt) Då vi här beständigt endast nämna preussarne, sker det emedan man i dessa inre förhållanden nästan icke alls förnimmer något om österrikarne; de bortskymmas helt och hållet af preussarne utom på slagfältet, der de gerna intaga främota nlatrnn