Aftonbladet – 6 april 1864, sida 2

förde en regelbunden brefvexling med Guiseppe, som nu var hennes factotum, och gal honom detaljerade order om hvad som skulle göras, med det ordningssinne och den praktiska affärsinstinkt, som utgjorde ett bland hennes mest utmärkande kännetecken. Och icke nöjd med detta, kallade hon honom en gång hvar tredje månad till Nervi för att höra en muntlig berättelse om affärernas ställning. Ar 1859 inbröt. En hvar har utan tvitvel i friskt minne de få ominösa ord som föll från mäktiga läppar vid det nya årets vagga och som kommo Europa att darra ai väntan. Den italienska frågan närmade sig uppenbarligen mot en kris. Icke en dag gick förbi utan att lemna nya bevis till styrka ät denna förmodan. Österrike förstärkte sina lombardiska gränser med nya bajonetter och fästen, Piemont å sin sida väpnade sig al yttersta krafter. Vär tysk kastade bort sina medikamenter och for mot slutet af Januari till Turin. Signora Candia, hvars skarpsynta ögon Vincenzos själsspänning ickt undgick, skulle gerna sagt till sin man: rerr Woltgang? : E Kom och låt oss 2, men hon vågade icke. Endast fjorton daar förut hade doktorn, som alltemellanåt kom från Turin, förklarat det vara rådligast för honom att stanna ännu en saison vid kusten, denna gång för att försöka verkan af hafsbaden. Vid eemma tid kom del Palmetto på cn hastig visit till Candias, Han medförde ang-näma nyheter. Två hundratusen fransn voro uppställda på andra sidan Alperna, färdiga alt på gifven signal komma vårt bistånd. Frivilliga strömmade till Piemont från alla delar af den italienske halfön. Lombardiets och Venetiens ungdom emigrerade i massa. Män, som buro Italiens ädlaste namn, voro stolta öfver den simple soldatens uligarnsepåletter. — Garibuldi beättades vara sysselsatt med utrustandet ai en legion. Jag önskar att du skulle kunna se Turin: i detta ögonblick. slöt del Palmetto. DÅ