Aftonbladet – 4 april 1864, sida 3

töretagen iongirudsgradmätnming mellan ön Va lentia vid vestkusten af frland och staden Or vid Uralfloden, hvilka båda orter ligga ungefär ligen under 52:dra latitudsgraden. Afständet dem emellan upptager icke mindre än 75 longituds. grader eller mer än en femtedel af hela paral letcirkelns omkrets. Det särdeles skarpa medel, som elektriska telegrafen erbjuder för bestäm. mande af orters longitudsskilnader, tillåter att fixera denne kolossala båges amplitud med all den noggrannhet. som för det afsedda ändamå. let är erforderlig v Det andra arbetet, som för närvarande för samändamål pågår, är den medelcuropeiska grad. ningen, i hvilken Sverge äfven deltager. och för hvars allmännaste grunder redogörelse redan tillförene blifvit på detta rum afgifven. Denna gradmätning, som är afsedd att fortgå från Palermo genom Italien. Schweiz, Tyskland och Danmark sa långt upp mot norden inom Sverge och Norge som sammanhängande triangelmätningar förefinnas, eller på svenska sidan till Gefle och på den norska till Trondhjem, kommer att omfatta flera i bredd med hvarandra löpande triangelnät. genom hvilka icke endast en latitudsgradmätning af mer än 27 latitudsgraders omfattning utan äfven flera smärre longitudsgradmätningar under olika polhöjder komma att erhållas. Sålunda åsyftas att inom Skandinavien erhålla en longitudsgradmiätning mellan Stockholm, Kristiania och Bergen. för hvilket ändamål longitudsskillnaderna mellan dessa orter komma att medelst elektriska telegrafen bestämmas Ett försök attanvända elektriska telegrafen till longitudsbestämning mellan Stockholms observatorium och Luleå gjordes på hösten 1864 efter hemställan af numera aflidne kapten Pettersson. . Omsesidiga observationer och telegrafsignaleringar anstilldes för detta ändamål i slutet af Augusti och början af September. Såsom lutresultat har erhållits. att tidskilnaden mellan Stockholms observatorii meridiancirkel och sen af kapten Petersson begagnade stationen i Luleå utgör 16 m. 23. s. 56 med ett sannolikt fel af 0 s. 13, hvilket under latituden för Luleå motsvarar en osäkerhet af 82 fot. Den metorologiska telegrafkorrespondens med observatorium i Paris, hvilken sedan några år tillbaka fortgätt. har intill medlet af sistlidne sommar varit inskränkt dertill, att de medkorresponderande orterna, hvilka utgjorts af de flesta större städer i Frankrike och för öfrigt af en mängd öfver hela Europa spridda städer, hvaribland äfven Stockholm och Haparanda, hvarje dag med telegraf insändt till observatorium i Paris de samma dag på öfverenskommen tid anställda meteologiska observationerna, omfattande barometeroch termometerständ, vindens riktning och styrka samt himlens molnbeklädnad. I utbyte har pr posto blifvit från Paris hitsänd en så kallad meteorologisk bulletin för hvarje lag, utgörande en sammanställning af samtliga för dagen till Paris insända meteorologiska iakttagelser. Af denna bulletin har ett lämpligt utdrag varit genom härvarande observatorii försorg till allmänhetens upplysning regelbundet en gång i hvarje vecka infördt i de större Stockholmstidningarne. Sedan sistlidne sommar har man på observatorium i Paris börjat att inregistrera de hvarje dag inkommande uppgifterna om barometerstånd och vindriktning på en karta öfver Europa, och genom den sålunda vunna öfversigten af barometertrycket och vindriktningen har större delen af vår verldsdei blifvit satt i stånd att kunna draga slutsatser om de vigtigare meteoriska pro-. cesser, som närmast förestå, synnerligast om den nde vindens riktning och styrka. Dessa. slutsatser eller prognostica hafva derefter blifvit med telegraf kringsända till de medkorresponderande orterna, i afsigt att genom deras spridning till vigtigare hamnerter linda sjöfarande j till gagn, särdeles såsom varningar. då storm och svårt väder äro i annalkande. Vid de stormar, som under sistlidne December månader rasade öfver Europa. hade man i England och Frankrike. hvilka länder redan då hade ett för indamalet -organiseradt telegrafsystem i gång. tillfälle att erfara hvilken nytta dylika prognostica kunna medföra. Prof. Anderssons föredrag om botanikens fromsleg var af följunde lydelse: Hvar och en, som besökt eller vistats uti ett drifhus, hvarest man begagnar gammal garfvarbark att sätta blomkrukorna uti. har utan tvif-: vel ej sällan bemärkt, att här förekommer en rlinsande gul slemmassa af gräddlik konsistens, som ofta yppigt utbreder sig och slutligen allleles går ifrån barken upp på växterna. hvilka dervid oftast taga betydlig skada. Denna bildning är hvad man vanligen kallar Frollsmör, och detta trollsmör i sjelfva verket en växt, som naturforskaren beniimnt Aethalivim septicum. Den hörer nemligen till svamparne, dessa mörkrets barn, hvilka under sin utbildning s ihärligt sky ljuset och genom sitt plötsliga och ovänj ade framträdande samt genom många andra lunkla lifsyttringar af en ouppl a ofta I blifvit satte i samband med mysti: en. säsom namnen hexägg, hexringar. trollhatt, trollsmör m. m. antyda. Det är emellertid företrälesvis från sådana enkla organismer som vetenskapen, på samma gang dess ljus skingrat månsen fördomsfull uppfattning, hemtat rigtiga bidrag äfven till förklaringen af de högre växternas natur och utveckling, Och sjelfva de betydelsefulla frågorna, hyar gränsen är att söka mellan djuroch växtriket, och hvad som är att anse som elementarorganism, hafva i ej ringa grad erhållit materialer till sin lösning just genom iakttagelserna på dessa slemsvampar, till hvilka trollsmöret hörer. Under en stor del af sin tillvaro ega de nemligen en sådan blandning af djurens och växternas egenskaper att nägra naturforskare såsom dr Baryv velat bestämdt hänföra dem till de förra. andra deremot, såsom Wigand, med lika bestämdhet till de sednare. Undersöker man med mikroskopet trollsmöret fantasi i dess vanliga skick, finner man svampen bestå af nätformigt förgrenade ända till en tum länga slemträdar, hvilkas maskor stöta tätt intill hvarandra. Till följd af sin förmåga att sammanIraga sig och vexelvis utskjuta eller indraga sina förgreningar förändrar hela slemmassan sin form och glider från sin plats, så att om densamma bringas i ett glas. man snart ser den lemna glas Lotten, krypa upp lings sidorna som ett si ständigt föränderligt nit och slutligen behii smyga sig ut ur glaset. Nar Elias Iries förtäljer, att han såg slemmet af en annan dylik svamp, hvilken han tillfälligtvis hade lagt i sin hatt, inom en timme betäcka en stor delaf densamma som ett fint vackert nät, och Sechweinitz omtalar, att han sett en annan art inom en natt på ett. nyss kallnadt jern, som låg öfver ett vattentrå i en smedja, bilda en massa af en alns längd och krypa sderifrån till ett närliggande trästycke. — Grundmassan i svampen är vattenklar men uppfylld af en otalig mängd mycket små ägghvitartade korn samt större gryn af kalk med ett gult färgämne, alla stadde i en strömmande rö relse. Ändtligen förena sig dessa trådar att bilda ett sporhus på det sätt, att sedan slemmassan erhållit sin tillbörliga storlek. så börjar från alla slemtrådarne i det yttre lagret den färglösa or-ganiska substansen att som cellslem (plasma) vandra in i de slemtrådar, hvilka intaga hela det mellersta lagret. Här försiggår nu danandet af sporerna eller dessa väx ters frön så hastigt, att under loppet af cn enda natt — ty denna operation försiggar i mörkret — der har nyppstått elt platt eller kullrigt sparhus ej sillan ai ända till en fots bredd. I detta befinner sig den svarta toftlika massa som innehåller de oräkneliga sporerna. Märkligt är pin att följa förtoppet af dessas pOrers utveckling till ca fallbildad svamp, Vid groningen utskjuter sporen . inre färglösa hinna helt hastigt som en slemcell, och 1 dess spets Amar am Alla rå lien trädar allar fir laman da