Aftonbladet – 4 april 1864, sida 3

visksnärtar. Medelst dessa organer snurrar sig den lilla slemeellen kring sin axel framåt, stän digt förändrande form och genom sina ormlikz ingringar liknande vissa infusionsdjur. Eftei få timmars förlopp synas dessa s. k. svärmare bli lugnare, flimmerhåren försvinna; de dela sig nu i 2ne halfvor, af hvilka hvardera antager der ursprungliga svärmarens natur. att kullra sig medelst sina flimmerhår tills de i sin ordning mista dessa hår och med dem sin rörelseförmåga. er hålla en oregelbunden omkrets och utskjuta åt alla sidor tentakelliknade förlängningar dem de skiftevis utsträcka och indraga. I detta till. stånd likna de de organismer man kallat amoeber, och de cga då den märkvärdiga egenskap alt förena sig och flyta samman till en enda större slemeller myxoamoch som i sig eger flera tomrum. De glida nu framåt och förena sig ytterligare med andra till ännu större massor, och i dessa börjar nu den rörelse af de inneslutna kornen. som utmärker slemtrådarne. Under hela sin vegetationsperiod. som svärmare, som myxoamocber och som slemträdar, eger denna organism således mänga af de egenskaper, hvilk man allmänt ansett karakterisera djuren, neml cen förmåga af sammandragning och rörelse. samt erbjuda i sin utveckling flera analogier med mera otvetydiga djurformer. Vi känna emellertid nu med större fullständig het än förr atskilliga högst enkelt bildade alger om Diatomaceer, Desmidiaceer, Oscillatorier m. fl, och jemväl flera lågt stående svampar, hvilka alla på ett visst utvecklingsstadium såsom sviirmsporer, kKnoppeeller o. s. v., förhålla sig alldeles på samma sätt som slemsvamparnes svärmare. och hvilka man ock derföre temligen länge tillagt en djurisk natur. men som direkta iakttagelser ovedersägligt visat vara olika utvecklingsstadier af bestämda växter. Det är dessutom bekant att dessa nyssnämnde knoppeeller o. s. v. blott äro enskilda cellers frigjorda sleminnehåll (plasma). Och samma fenomenar vise hos dessa kunna vi ock följa i hvarje af de flera eller färre celler, hvaraf hvarje växt består, nemligen att inom en fixerad membran eller hinna slutes en slemmassa etler plasma, i hvilken genom cellens förstoring der uppstår ett antal tomrum, som las med eellsaft och mellan hvilka plasman reter den underbara bilden af oregelbundet flyande grynfyllda strömningstrådar från och till cellkärnan. Af hvilka jemförelser mellan den lefvande delen af den enkla cellen och slemcellen hos dessa nu skildrade organismer det följer, att le båda visa samma animala lifsyttringar: conraktilitet och rörelse. Det finnes vidare en hel ufdelning bland algerna, der genom 2:ne indivilers sammansmiiltande sporerna framstå, alldees som hos slemsvampar. Och sluligen företer lessa väsens sista utvecklingsstadium — det frucificativa eller sporhuset — en oförneklig likhet våde till form och byggnad med många af de öfsa svamparne. Af alla dessa sammanlagd visar det sig såsom temiigen afgjordt, att äfven lessa slemsvampar, hos hvilka egenskap af ett ljur under större delen af deras lif synes så betämdt framträda. dock i allt det väsentliga visa raturen af en verklig svamp, och att de derföre ned rätta böra hänföras till striket. Underökningen af deras utvecklingshistoria har såleles icke allenast för oss öppnat ett nytt område svamparnes stora dunkla stat. utan äfven lemat ett nytt bevisande bidrag till den åsigten att lemcellen — hvars stadium hos dessa växter träcker sig öfver hela det vegetativa lifvet — just r den verkliga elementirorganismen.