Aftonbladet – 4 april 1864, sida 3

Vetenskapsakademiens högtidsdag, den 31 Mars 1864. (Forts. från lördagsbladet. Akademiens astronom, professor Selander, omförmälde angående upptäckterna i astronomien följande: Genom Keplers tredje lag för planeternas rörelse blifver visserligen förhållandet mellan de olika planeternas afstand från solen bekant, då man känner deras omloppstid. och man erhäller då alla planeternas atstand uttryckta i samma enhet. hvartill jordens medelafstånd från solen blifvit af astronomerna antaget. Hiirigenom äro likväl afstånden icke angifna i mil eller något annat kändt lingdmått, cmedan storleken i mil af den begagnade enheten eler jordens medelafstånd från solen icke är bekant. men om längden af jordens eqvatorsradie vore känd. och man derjemte vore i stand att förskafta sig kännedom om den vinkel, som nämmde radie, sedd från solen, upptager. så tr det klart alt längden af jordens afstånd från solen med lätthet kunde Beräknas. Det visar sig häraf, att bestimmandet af denna vinkel, hvilken har namn af solens eqvatoreala horizontalparallax. är ett bland de vigtigaste problem i astronomien. emedan derpå beror kännedomen om den absoluta storleken af alla afstånd i universum. Genom berikning af observationer i förra århundradet på det sällsynta fenomenet af plar ten Veneris gång framför solen fann Encke för många år sedan solparallaxen — 8.56. svarande mot ett solafstånd — 2.065 jordradier, eller 1:1,358.000 sv. mil. om eqvatorns radie antages 596,66 mil. Tvifvel om riktigheten af detta par rallaxvärde hafva dock uppstått och ett noggran nare bestämmande deraf har på senaste tiden blifvit ett problem af framstående betydelse: skildaundersökningar, verkställda på olika vägar, hafva gifvit parallaxvärden. som väl öfverensstämma med hvarandra och för hvilka en kort redogörelse skall lemnas. I sina tabeller öfver Marsplanetens rörelse anmärker Leverrier, att nödig öfverensstiämmelse mellan tcori och observation endast kunde ernås genom att öka det antagna värdet på jordens nassa i förhållande till solens med icke mindre n !(w, samt att detta ovilkorligen erfordrade en motsvarande tillökning i det antagna värdet af solens parallax med !s. Samma resultat lemnar äfven hans undersökning om Veneris rörelse, och vid konstruerandet af sina soltabeller har han äfven funnit sig föranlåten använda ett myc: ket större parallaxvirde in det förut antagna och som uppgick ända till .95, svarande mot ett solafstand som är 23.040 jordradier eller 13.711,000 mil. Bland de mångfaldiga ojemnheter, hvilka månens svårt bestämbara rörelse är underkastad. förekommer en särdeles betydlig, hvilken kallas den parallaktiska. eniedan dess storlek är beroende af förhållandet mellan månens och solens parallax. d. vy. s på förhållandet mellan solens och månens medelafstand från jorden. Jttnogyrannt bestämmande af denna ojemnhet erbju der en bland de säkraste utvigaratt finna solens parallax, emedan månens kunnat på annat sätt med stor noggrannhet utrönas, och ett fel i den parallaktis ojemheten af en hel sekund förorkar ett fel af endast 07.07 i solens parallax. Genom fortsatta teoretiska undersökningar om månens rörelse och jemförelse med de nogrannaste observationer, har Hansen på denna väg funnit solparallaxen 8.916 och följaktli 80lens afstånd -23.134 jordradier eller 13,503.000 mil. Emedan förhållandet mellan jordens och Marsslanetens afstand från solen är kändt, ir det klart all om man kan finna skilnaden mellan båda planeternas solatstånd, blir äfven hvardera planetens afstånd från solen kändt. Ett lägligt tillfälle till en sådan bestämning erbjöd Marsoppositionen 1862. då de båda planeternas inbördes afstånd naturligtvis sammanföll med skilnaden mellan deras afstånd från solen. Genom beräkning af korresponderande observationer, anställda på planeten Mars från Aug. till Nov nyssnämnde år på de vidt skilda observatorierni i Greenwich i England och Williamstown i Au stralien, har Stone härledt 22 oberoende bestäm ningar af solparallaxen: medeltalet af dem ger 32 med ctt sannolikt fel af endast 07.032. nd blifver 23.093 jordmot svarande solaf er eller 13.779.000 mil. Slutligen lemnar Leon Foucanlis vid ett före: gående tillfälle omnämnda undersökning för utronande af ljusets hastighet en förträfflig utväg att finna solens afstånd. Genom astronomiska observationer är utrönt. att jorden tillryggaliägger 28.255 eller nära ewoo af sitt omlopp på samma tid. som ljuset behöfver för att kommsa från solen till Jorden: denna tid blifver sälede: Yyscoo af jordens hela omloppstid eller 4984 se kund. bntigt Foncaults försök tillryggalö ljuset 269,000 kilometer eller 27,880 sve på en sekund. Härafl erhålles solens afständ 13,752.000 mil. Sammanfatta vi de särskilda resultat, hvilk: på de mest olika vägar erhållits — genom un dersökningar om Veneris och jordens rörelse, ge nom bestämmande af en bland månrörelsen ojemnheter. genom beräkning af observationer på