Aftonbladet – 31 mars 1864, sida 3

Politiska smulor. VIL Ännu ett ord om skandinavismen. sPu himlens Herre med oss var, Som förr du med oss varit bar, Och lifva på vär strand Pet gamla Iynnets art igen Hos Sveakungen och hans män Och lat din ande hvila än Utöfver Nordanland! Bland motståndarne till en uppriktig och konseqvent skandinavisk politik finnes det en liten kohort, som endast någon gång tillfälligt skymtar fram och somknappt förtjenar någon uppmärksamhet, emedan den mmtagit en position, som genast visar sig ohällbar: det är de som öppet och ohöljdt förkasta skandinavismen såsom sådan. Hvems irenden de gå, ligger så i öppen dag ätven för den minst klarseende, att de redan deri;enom blifva föga farliga. Farligare är då et andra och större partiet, som, fudbevars, tycker mycket om den vackra? skandinaviska iden, för så vidt nemligen den läter förena sig med deras rent svenska? ståndpunkt. Går man dem närmare in på lifvet, så visar det sig visserligen snart, att den der rent syenska? ståndpunkten helt och hållet sammanfaller med ett kortsynt och trångbröstadt isoleringssystem ; men med den svenska skylten fångar man emellertid så lätt de bästa känslorna hos den ieke ringa skara, som icke tilltror sig eller icke orkar pröfva hvad som är sken eller verklighet, utan helst litar obesedt på de fagra orden. Gör man sig mödan att för en medlem af denna ortodoxa skara söka bevisa, att just de dyrbaraste svenska intressena bäst värdas genom den politik, som representeras af den skandinaviska iden, så får man oftast samma svar, som jag, Håkan Röde, här om dagen fick af en sådan rättrogen: Ja, allt det der kan nog vara sannt; men du må säga hvad du vill, så är det dock säkrast att ställa sig på rent svcnsk grund.? Det hjelper icke utt visa, att detta är en cirkel i tankegången: det är ju i alla fall en svensk cirkel. Det hjelper icke att visa, att slägtskapen mellan den exklusiva svenskheten och en verkligt upplyst fosterlandskärlek tär ungefär lika stor som mellan prosten Hollberg och den vidtbekante baron Holberg, hvilka ?hade hvar sin far, men icke en och samma mor? : de fortfara lika väl att manhaftigt trampa och trampa på den svenska jorden?. utan att akta på, om den till slut skulle bli alldeles förtrampad. Med ullt detta äro, som sagdt, de flesta af partiet rått gerna med om skandinavismen, endast han fär förblifva en oklar dimfigur, utan några bestämda konturer; men få icke de beskedliga menniskorpa i fred fnaska med sitt tysk-töckniga Entkörperungsgeschäft, vill man med Napoleon den t ta åberopa nödvändigheten af att dans la politique, comme dans Tamour, il faut enfin venir au corps?, då är det slut med vänskapen, då misstänkes man antinoen för att ha stigit fram och vilja visa sig dugtig?, såsom en publicistisk organ nyligen med lika mycket skarpsinne som fint vett yttrade sig, eller ock att. hafva några ofgrundsfunder i bakhåll t. ex. en ufsigt att kringskära bestående dynastiska rättigheter eller att vilja uppvigla massorna till störande af samhällsordningen, såsom det proklamerades under de sednaste hamnbuserierna, vedervärdiga i åminnelse, Alt man verkligen åsyftar hvad man säger sig åsyfta — det och ingenting annat — nemligen en när