Aftonbladet – 31 mars 1864, sida 2

uppe, men hörde ingenting. Då jag elie ungefär en timme kom upp tillbaka...7 snyft ningar hindrade henne här att fortsätta Allt tjeustfolket började nu komma in, der ena etter den andra — kokerskan, huspi gan, Marianna, Guiseppe, alla voro der. Fort, fort, spring etter don Pio! fort for Kosa att upprepa: men ingen af tjenarut rörde sig från stället; de stodo liksom förstenade af lörskräckelse, och qvinnorna började redan alt snylta och grata. Tyst!? ropade Vincenzo. I stället för för att stå och gråta gjorde ni bättre uti att visa er nyttiga: skaffa mig kallt vatten och litet vinättika. Hör på, Guiseppe, tag vagnen och kör till Ibella, som om det gällde ditt lif, och tör med dig tillbaka doktor B. eller doktor N.; eller, vänta litet, hemta dem båda. Du, Carlo, far med giggen till Kumelli; far först till prestgården och säg don Pio att han behöis i palatset sä fort sig göra låter; säg honom hvarför, men stanna inte för att vänta på honom, utan far direkte till gamle Geronimo och för honom hit med dig så fort hästen orkar springa, och laga att han har med sig sin fältskärslåda. Ju fortare du är tillbaka, desto större hopp är det att din herres lif kan bli räddadi?, Derpå vände han sig till Barnaby, som möjligen hunde anse sig förbisedd, om han ej linge något att göra (stackars Barnaby var emellertid alltför mycket slagen af häpnad för att kunna tänka på något annat än sin husbonde) och sade: Kom med mig, Barnaby, vi behölva er hjelp? : och Barnaby fick hjelpa till vid tillagandet och användandet af de vanliga medlen i dylika fall. Dessa visade sig emeilertid fruktlösa. Den gamle herrns tänder voro hårdt sammanbitna, så att det ej var någon möjlighet att få något stärkande läkemedel utför hans strupe.