Aftonbladet – 30 mars 1864, sida 2

handlingssätt voro allt för tydligt ådaga Jagda al händelserna den föregående sönda gen. Kyrkan allena hade makt att pabjude obligatoriska fester: de som af staten anbe falldes voro icke bindande för samvete Kyrkan, understödd al den Helige ande var en osviklig ledare; och på henne kunde min blindt förlita sig; hvaremot stalen me ingen säkrare ledstjerna än det irrbloss. a man kallar mensklig visdom, var uns stad villfarelse och utt leda andra vilse. Ingen var t. ex, okunnig om utt under täckmanteln al denna konstitution oförlätdliga handlingar af förtryck och väld blifvit begångna mot presterskapet... vid denna punkt i don Pios harang r ste sig markisinnan del Palmetto upp fl vr plats och gick ut ur kyrkan, åtlö siv man. Den uppståndelse detta plötsliga äckie kan lättare anas än beKyrkoherden mäste afbryta förklaringen al evangeliet och skyndsamt genomga den öfriga delen af gudstjensten. så påtaglig var församlingens otålighet att aå komma ut och diskutera den stora tilldragelsen. Den utgjorde också ett allmänt amtalsämne ihela Rumelli, och kommenterades ingenstädes med mera litlighetän pa sjelfva borgen, der denna dag gafs en stor middag, hvartill endast Rumellianer voro inbjadna, och hvarvid det ädla värdfolket ans i förbundet alt för sina a gäster förkla i Oppåt ande denna förmiddag. De gått Lill kyrkan, sade de, för utt bli uppbyggda och icke för alt höra på politisku utgjutelser, och ännu mindre för att höra huru lpudets grundlagar uedsattes och skymlades, Don Pio hade icke mera rättighet att från predikstolen angripa konstitutionen, in en deputerad alt från sin plats i parlamentet angripa en dogm eller predika