Aftonbladet – 30 mars 1864, sida 2

aföppet trots och borgens moderata beteende i hela denna sak. Det betyddeemellertid föga hvem som hade eller icke hade kastat handsken -— nog af att en sädan hade blifvit kastad, att den allmänna me ningen ulpekade ett visst parti såsom det der hade kastat den ät honom att upptaga: han måste göra det, i annat fall var det förbi med hans myndighet, och derför tog han upp den. Don Pio talade den följande söndagen tll sin hjord om de händelser som hade egt rum den föregående till Herrans ära helgade dagen. Han sade att han djupt beklagade att han måste anmärka den allvaramma oordning som hade utmärkt denna åt, hvila och bön egnade dag. Deras pastor hade i sitt hem blifvit ett mål för grofva tillmälen och oförrätter, ja. hade till och med blifvit hotad. En ursinnig hop hade under nattens mörke alt säga, belägrat prestgården och under skrik och anne Iser. värdiga vildar — tydliga be-. på de djetvulska passioner ar hvill ka de varit drifna — lemnat på hans dörr uttryck af hat och förakt, allt för vidriga för att upprepas på eu helig ort. Don Pio hoppades och var öfvertygad om att ingen af byns invånare bade deltagit i detta förnedrande uppträde; om någon al dem hade gjort det var han så a drilfven af något upg han icke ens önskade veta det: han lem af sitt innersta hjerta. Motivet hvarjr han ens omnämnde det plågsamma ämnet var det tillfälle det gaf bonom att deraf draga en praktisk moral, att gifva I åhörare ett godt råd. Don Pios råd tilll hans hjord var, att hädanefter icke under nigra slags omständigheter låta någon inverka på dem, att icke fira några andra fester än dem som påbjödos af vår heliga moder, kyrkan. Fars un af ett motsatt